perfect start of the summer

Igår fick jag allstå SOMMARLOV. Helt underbart. Dock var det en väldigt emotionell skoldag då jag var tvungen att säga hej då till en del vänner som jag inte kommer hinna se innan jag åker. I sista klassen under dagen började jag gråta mitt från ingenstans, otroligt märkligt men tror det var därför jag verkligen insåg att det var sista lektionen på Malcolm, ever- ganska sad. Efter skolan hade jag träning (tränade hand offs inför state på fre-lör), åkte sedan hem och åt lunch och sedan kom Charlee och Hayley över. Vi hängde hos mig ett tag innan jag och Charlee begav oss till the Junior Camp out som var på kvällen. Hela min grade hade en bonfire vid Pawnee Lake för att fira sommarlovet! Underbart mysig kväll; grillade smores, varm korv, dansade, fiskade, sjöng, satt vid elden, tog massa fina bilder och hade det jättekul med mina galna amerikanare. Charlee skjutsade hem mig sent på kvällen då jag skulle ha tidig morgonträning vid 6.30 dagen efter.
Kramkalas efter skolan
Jag, Charlee, Darian och Shi i baken på en truck haaha. 
Haha Seth i bakgrunden
Kommer sakna Shi så mycket....
Hur söt är hon inte?
I tältet
Lånade Nicks keps hela kvällen, Malcolm<3
Dans party på bordet
Innan alla hade kommit och innan det blev mörkt! Så fint där vi var!
 
Nu ligger jag här i min varma säng efter en regnig och kall träning. Tyler hann in i duschen innan mig så varmvattnet var i princip slut när jag skulle duscha- så jag är inte direkt varmare efter duschen haha. Idag ska jag mysa något galet, och vid 5 kommer Emily och hämtar upp mig då vi har en carb-load på Fizolis inför State. 
 
Hoppas ni har en bra torsdag hemma i Sverige! Helt sjukt att jag redan har sommarlov, det blir ett tre månaders lov för mig i år, najs. Vi hörs, puss<3
_____________________________________________________________________________________________
Isabell: hump day
Asså jag börjar typ gråta när jag tänker på att du snart åker hem. Kommer du fortsätta med din blogg hemma eller kommer du sluta med den helt? :(
 
Men gud vad söt du är! Då gråter vi tillsammans,...:(  Och angående bloggandet; Jag älskar att blogga och inspirera människor så jag kommer absolut försöka fortsätta blogga när jag kommer hem! Vet inte hur vardagen kommer bli och om jag kommer ha mycket att blogga om men det är så kul att dokumentera sin vardag! Hade inte förväntat att så många människor skulle läsa min utbytessblogg vilket har gjort mig jätteglad och ju fler som läser- desto mer taggad blir jag på att uppdatera. Så om ni hänger kvar öven fast jag kommer hem till Svearike, så lär jag fortsätta :) Ni är så fina allihopa och att så många följt min blogg under året, gör mig så glad! Puss!
 

hump day

Idag är det onsdag aka hump day här i USA. Bara fyra skoldagar kvar innan sommarlov vilket är helt sjukt. Fyra ynka dagar?! Sen är hela min high school karriär över..... Vi slutar på onsdag men imorgon har vi Track Districts hela dagen så ingen skola då inte. Är faktiskt nervös för imorgon, har lite press! Jag är ju med i stafettlaget och vi är tippade att gå till state, såååå det är grymt kul (men lite nervöst). State är alltså en tävling för alla i hela Nebraska, bara de bästa av de bästa får åka!
 
Skolan är chill som sjutton för tillfället. Eller, egentligen är det slutspurten och alla försöker fixa sina betyg m.m. men jag har i princip tagit sommarlov redan. Det är helt sjukt vad jag chillar, har aldrig i hela mitt liv varit så slackig. Men det gäller att njuta när jag fakstiskt kan, är inte taggad för i höst och tvåan på gymnasiet... 
______________________________________________________________________________________________
Hur mycket spelar platsen man är på roll egentligen? På senaste har jag börjat att nästan ångra att jag inte gjorde delstatsval... Efter att ha förstått att man inte begränsar familjer utan att de bara börjar leta där. 
Vad tycker du? Kram!
 
-Det kan jag inte ge ett rakt svar på egentligen, det är ju upp helt till dig! Men jag kan dela med mig om vad jag tycker. När jag blev placerad i Nebraska var min reaktion typ "wtf, var sjutton ligger det". Det var kanske inte det första stället jag trodde eller ville bli placerad i. Men jag har nu lärt mig att man aldrig ska dömma ett ställe utan att faktiskt ha varit där, och nu skulle jag inte velat bli placerad någon annan stans! Platsen spelar ärligt talat inte så jääättestor roll heller, det allra viktigaste är att du hamnar i en familj som du passar i (jag hade inga krav i min ansökan, inga delstatsval eller nått, var bara helt mig själv och fick världens bästa värdfamilj). Det kommer bli ett äventyr och någonting heeeelt annorlunda oavsett var du hamnar och du kommer lära dig att älska din stat, och plus: jag hade nog aldrig åkt till Nebraska om det inte vore för det här året. Jag kommer nog åka till Kalifornien eller Florida andra gånger i livet, så det är kul att fått bo på ett ställe som jag aldrig annars skulle åkt till. Och det visade sig att Nebraska var helt underbart, mina stereotyper var alltså helt fel.
 
Men jag förstår din tanke, med att de inte begränsar familjer när de letar familj osv. så vad har du egentligen att förlora om du gör ett delstatsval? Först och främst, organisationen kan ju faktiskt missa en underbar familj i en stat bara för att du gjort delstatsval. Och dessutom tycker jag att det är en del av äventyret, att inte veta över huvud taget och bli random placerad någonstans i hela USA, det är modigt. Men du, jag tycker inte du ska oroa dig. Jag har märkt nu efter ett år som utbytesstudent att kommande utbytesstudenter är så himla oroliga för massa saker som jag nu vet inte alls är något att oroa sig för. Jag var i och för sig likadan för ett år sedan, men med lite kött på benen kan jag bara säga till er alla "slappna av och var inte så nervösa". Allt kommer lösa sig, även om det inte blir precis som du tänkt dig. Och varför slösa bort den sista dyrbara tiden i Sverige över att gå runt och oroa sig för vad som SKA hända? 
                                         

om att gå på en liten skola

Mem
Tyra! Hur många elever går det på din high school? Jag ska gå på en jätteliten och jag undrar hur det isfåsll har gått för dig om du har gått i en liten skola som du har sagt! Skulle vara såååå otroligt tacksam om du svarade på min fråga för jag har undrat jättelänge och är fortfarande orolig för hur jag själv kommer att klara av det... kram
 
Hej på dig! Jag tänkte svara på den här frågan då det är ganska många som undrat. På min high school går det drygt 200 personer, 40-50 studenter i varje årskurs (min har 40), vilket jag tycker är väldigt litet. Jag var såklart lite orolig hur allt skulle bli innan jag åkte när jag fick reda på att allt var så litet, så jag förstår dig precis! Och jag kan säga en sak, oroa dig inte! Jag älskar min skola. Att den är mindre gör det väldigt lätt att lära känna människor i början. I princip alla kommer veta vem du är eftersom alla känner igen alla, så du kommer få väldigt mycket uppmärksamhet vilket jag har tyckt varit superkul! Du kommer också ha större chans att vara väldigt engagerad i sporter då det inte är lika svårt att platsa i lagen. Jag har t.ex. varit i varsity cross country och track och kommer antagligen gå till state i track, vilket jag kanske inte skulle fått göra om min skola var enorm!
 
Jag är sååå glad att jag blev placerad i min skola, har träffat underbara människor som jag inte kan tänka mitt lilv utan! Känslan i skolan är så personlig vilket jag älskar, känner alla i hela high school i princip. Det viktigaste är ju faktiskt inte hur stor skolan är, utan människorna i skolan! Såklart skulle det vara kul att gå på en stor skola också, då det kanske är det första man tänker på när man hör "high school" men en liten skola är underbart också. Det finns dåliga och bra saker med båda, så försök att fokusera på det bra! Ibland är jag supertrött på att skolan är så liten och att man inte träffar nytt folk så ofta men då tänker jag bara på hur bra placering jag fått och hur bra jag trivs! Och hela året handlar ju om att anpssa sig till någonting helt nytt, så det är en del av upplevelsen! Var bara öppen till allt så kommer det, med största sannolikhet, bli underbart för dig med!

dos preguntas

in new york with friends
 
#Anonym
Hej Tyra! Jag ska iväg till USA i höst och är jättetaggad, men Måste man hålla tal om t.ex Sverige i början eller ens utbytesår? Jag tycker det är skitjobbigt att prata inför folk & undrar om det är ett måste och sen om det är tvunget, vad ska man tänka på? :)
 
Nej det behöver du verkligen inte göra! Det är upp till varje skola om deras utbytesstudenter brukar hålla tal eller inte. Min skola har haft det som en tradtion att utbytesstudenten håller ett litet tal i slutet av läsåret och det tycker jag var kul! Om skolan du hamnar på har den traditionen kan du prata med rektorn om du verkligen inte vill, annars kan det ju vara en liten utmaning som jag lovar att du kommer vara stolt över att du gjorde! Jaa, jag tycker det är viktigt att du pratar från hjärtat och personligt. Säg precis det som du vill säg och uttryck din tacksamhet! Jag började ju gråta, tönten som jag är haha......
 
 

#Iris
Hej! Din skinnjacka är sjukt snygg, var har du köpt den? :)

 

Tack ska du ha, det gör mig jätteglad!!! Jag köpte den för typ 3 år sedan på Vero Moda, tveksam på om de fortfarande har den där dock. 

 

 


video: SVAR PÅ FRÅGESTUNDEN del 2


video: SVAR PÅ FRÅGESTUNDEN del 1


F R Å G E S T U N D

Nu är det dags för en FRÅGESTUND igen! Alla frågor ni undrar över om att vara utbytesstudent, mitt år, & bara i allmänhet, now it's time to ask! Jag har påsklov om en vecka & då kommer jag göra en videoblogg då jag svarar på allt, frågor från frågestunden & frågor jag fått tidigare! NU KÖR VI. 
tb to my first football game in the u.s. 

4 answers

 Elsi: 
Kommer du gå på prom även fast du är junior, är det inte senior som gör det? :)
Japp, det kommer jag göra! :) Vet inte hur det är i hela USA men tror det är vanligast att det är Junior-Senior prom, vilket då betyder att det är för både juniors och seniors. Vår prom är om 4 dagar, såååå taggad!!!!
 
Wilma: 
Hej! Jag ska till USA nästa år och kommer åka dit precis i början av augusti, bläddrade bak och såg att du också åkte tidigt. Så jag undrar när din skola slutar och när du ska åka hem till Sverige? Kram:)
Åh vad kul att du också ska åka till USA och att du åker tidigt som jag gjorde! Jaa, jag lämnade Sverige 2 augusti 2013- det känns som såååå länge sedan, herre gud. I alla fall, min skola började 14 augusti och slutar 21 maj, så mitt sommarlov kommer vara redigt lång i år, mums. Jag kommer ha drygt 2 veckor i USA efter jag slutar skolan, så jag kommer åka hem någon gång i början av juni, oklart när dock. Kram!
 
emelie:
Hejsan! Jag ska åka till USA till hösten men är så nervös för om jag kommer få kompisar eller inte hehe! Var det självklart vilka man började umgås med? Och började du umgås med några som redan var ett "gäng" eller hur var allt när du skulle skaffa vänner? Tog det lång tid? :))) Kram
Hej! Kan relatera till den där känslan, var också lite nervös innan jag åkte. Det första jag vill säga är, oroa dig inte i onödan- du är fortfarande i Sverige och har många månader innan du åker, det kommer lösa sig det lovar jag! Njut av tiden i Sverige och oroa dig för viktigare saker :) I alla fall: för mig, som blev placerad i en liten skola, med drygt 200 personer i hela high school, var det väldigt lätt att skaffa vänner. Dessutom var det några tjejer i min grade som var otroligt inbjudande mot mig i början så jag kom in i deras gäng lätt. Man märker ganska tidigt vilka som är ens "typ" och inte, kanske tar lite längre tid i en stor skola- men det kommer ge sig med tiden! Jag var superöppen till alla människor som ville hänga med mig i början, även fast de kanske inte var heeelt min typ, men i början är det viktigt att inte vara för "picky". Det är kul att titta tillbaka på de första månaderna här, jag hänger inte alls med de människorna längre. Det tar lite tid att hitta sig själv och var man passar in liksom. Jag kom in i min klass väldigt lätt, vilket var otroligt skönt. Dock hänger jag med väldigt olika människor, inte bara personer från ett gäng. Jag hade ingen period då jag kände att jag inte hade vänner, så jag har varit lyckligt lottad i guess. Så är det såklart inte för alla, men det gäller bara att vara superöppen och visa intresse så kommer det lösa sig! 
 
Felicia:
Hej! Jag ska förmodligen på utbytesår nästa år. Ska på intervju osv nästa vecka typ. 

Ibland känner jag mig skit taggad på att åka iväg och typ "Det här klarar jag, yeah!!!". Andra dagar känner jag "Kommer aldrig klara mig i ett år utan mina föräldrar." osv. Hur kände du dig innan du åkte eller när du ansökte? Har du några tips på hur man kan 'peppa' sig själv ännu mer? Kram!

Jag var en sån där jobbig utbytesstudent som var larvigt taggad hela tiden och peppade alla som var lite osäkra på att åka. Jag var på intervju mer än ett år innan jag åkte och fick min familj redan i februari- ja, jag var taggad haha. Först och främst; att du känner så där är HELT normalt. Jag har jättemånga kompisar som kände likadant och de har det hur underbart som helst här nu! Släng inte bort chansen att få uppleva något helt nytt i ett år och gå på high school i USA, det är en upplevelse du aldrig kommer kunna uppleva någon annan gång i ditt liv, high school is now. Det låter hemskt men dina föräldrar kommer finnas kvar, det är bara ett år och believe me, det kommer gå sjukt fort... Att vara utbytesstudent är också en bra chans att bevisa för dig själv att du klarar mer än du tror, och du kommer växa så oerhört mycket som person från det här året. Att vara utbytesstudent är det bästa du kan göra. Vet inte vad jag skulle gjort utan det här året, det har varit det bästa i mitt liv. Har träffat underbara människor som jag ALDRIG skulle fått träffa annars, rest runt i hela USA, fått vänner och minnen för livet- den möjligheten vill du inte missa bara för att du nu inte vill lämna dina föräldrar- tro mig, du kommer missa så mycket! Jag skulle skriva ner alla positiva saker du får ifrån att vara utbytesstudent (finns typ bara bra saker) och prata med blivande utbytesstudenter (jag lovar, de kommer peppa dig), för att bli mer säker på att åka. Se det som en utmaning, Felicia, du kan göra det! Du kommer vara så stolt över dig själv i slutet, och jag kan garantera att du kommer ha ett av de bästa åren i ditt liv, helt klart!

 

Om du är en blivande utbytesstudent, har funderingar och vill prata lite mer personligt om ditt år osv, skriv till mig på facebook så svarar jag mer än gärna! Älskar att hjälpa blivande utbytisar :)


kvällssvar

Klockan är just nu 10.50pm och jag kom precis hem från en kväll spenderad hemma hos Kostik i Beaver Crossing. Vi kollade på The OC<3, underbart att han också älskar det. Han kom som sagt hem igår från Wyoming och jag åker till Colorado tidigt på onsdag så idag var enda gången vi kunde ses på två veckor.    Imorgon är det skola, ska bli kul att träffa alla igen! Tänkte att jag nu innan jag går och lägger mig ska svara på lite frågor jag fått, enjoy!
 
Jättebra blogg :) Jag ska vara utbytesstudent i USA till hösten och har redan fått min placering :) Hur lång tid innan skolan började anlände du till din familj? Jag håller på att boka flyg och sånt nu, tror du att det är för tidigt att komma redan 2 veckor innan skolan börjar? :)
 
Tack så mycket, och vad kul att du redan fått familj! Jag kom till USA 2 veckor innan skolan började och jag tycker det var perfekt! Då hann jag göra massa roliga utflykter med min värdfamij och lära känna dem snabbare, jetlaggen hann lägga sig helt och hann träffa lite människor i området innan skolan satte igår. Hann bli lite mer van vid livet i Nebraska innan hela high school-livet började, vilket jag tyckte var väldigt skönt. Jag skulle rekommendera att åka trygt 2-1 vecka innan skolan börjar! :)
 
Tyra, jag behöver hjälp. Jag vill verkligen åka på utbytesår men grejen är den att jag är tävlingsdansare. Det kanske inte säger dig jätte mycket, men det är verkligen något jag brinner för, satsar på och älskar. Åker jag på utbytesår kommer jag inte kunna fortsätta pga att dansen inte finns någonstans utanför Europa. Jag slits verkligen mellan valen och jag vet verkligen inte hur jag ska göra... Snälla hjälp mig eller ge mig tips! Kram :)

Hej och hoppas allt är bra med dig! Hmm, förstår ditt dilemma. Jag kan ju bara säga att om du har chansen att åka som utbytesstudent, släng inte bort den chansen! Det är det bästa du kan göra. Vilken sorts dans är det du dansar? Jag vet jättemånga personer som går på high school där de finns dans-lag, men det kanske inte är den dansen du dansar.. Om jag var du skulle jag välja en organisation där du kan välja och önska var du vill åka, tror Explorius har ett program där du kan välja vilket high school du vill gå på, då kan du ju välja en skola där det finns dans, så är du garanterad det :). Men om den sortens dans du går på verkligen inte finns här skulle jag säga, åk ändå. Du kan alltid fortsätta dansa när du kommer hem, men utbytesstudent i USA kan du bara vara en gång i livet! Kram!
 
Hej! Älskar verkligen din blogg! Jag bara undrar vad "study hall" innebär? ser det hela tiden men fattar inte riktigt vad det är. :)
 
Tack så mycket! Study Hall är en lektion då du kan göra läxor helt enkelt. På min skola har vi rullande study hall vilket betyder att varje dag är det Study hall i olika periods. En dag är det study hall 1st period, nästa dag är det 2nd period, dagen efter det 3rd osv. Så oavsett vilken lektion jag vanligtvis skulle haft, har jag study hall då. Väldigt skönt om man inte orkade göra klart läxan på kvällen innan så kan man göra det i study hall istället. Men de flesta study halls brukar bestå av chill! Klart bästa stunden på dagen. 

svar till Hanna; hur mycket kontakt?

Hej! 
Tänkte bara börja med att säga att du har en grym blogg. Men, nu till frågan. Jag ska åka som utbytesstudent till hösten och har redan fått min värdfamilj! Känns såklart sjukt kul och jag är jättenöjd, men hur mycket kontakt ska man ha? Eftersom du icke din så pass tidigt, vad tycker du? Hur ofta hördes ni, hur hördes ni (mail, Facebook, Skype)? Och om ni använde skype, hur ofta och när var första gången? Vad pratade ni om? 
Jag vill inte vara alldeles för på nu i början i fall att de inte vill ha kontakt hela tiden, men samtidigt kanske de tycker likadant. Haha! 
Förlåt för röriga frågor, men du kanske förstår på ett ungefär vad jag menar. 
Hoppas du har det super och fortsätt blogga, du inspirerar verkligen!:)

 

Svar: Tack så jättemycket, det gör mig jätteglad! Kommer verkligen ihåg när jag var i din situation, ställde mig precis samma frågor men nu vet jag ju lite mer så absolut ska jag svara! Först och främst, åh vad roligt att du redan fått din familj och att du är nöjd, grattis!

 

Nu till frågan. Det är väldigt svårt att säga hur mycket kontakt man ”ska ha”, det är olika beroende på hur du är som person, om du är väldigt social eller inte och hur din värdfamilj är. Den första kontakten jag fick från min värdfamilj var ett låååångt mail från min värdmamma där hon introducerade familjen, området och berättade hur taggade dem var på att få träffa mig blablabla. Jag hyperventilerade typ när jag läste det första gången haha. I alla fall, jag (som nog alla) hade hundra frågor som jag vill ställa dem så jag svarade tillbaka med att säga hur taggad jag var och i slutet av mailet skrev jag några frågor som jag var nyfiken över. Frågor i stil med; vad är en inställning till religon, när vill ni att jag ska komma, hur många går på skolan, har ni några speciella traditioner ni firar, reser ni mycket osv. I nästa mail hade hon svarat på frågorna och ställt frågor till mig, hur vi brukar göra saker och ting t.ex. Mailkontakten höll på i ungefär 3 månader (typ ett mail i veckan) innan vi gick över mer till Facebook om jag inte minns fel. Jag tyckte det var helt lagom, inte för lite, inte för mycket. Jag ville gärna vänta med att skypea direkt, för mig kändes det för tidigt att göra det i februari. Tänk om något skulle hända liksom. Vi skypeade bara en gång med varandra och det var i juni när det var drygt 3 veckor kvar tills jag skulle åka- jag tyckte det var perfekt! Vi skypeade i 2 timmar och bara satt och babblade om allt, efter skypen blev jag mer taggad än aldrig förr. Först trodde jag inte att dem ville skypea alls eftersom de inte frågade, så jag tog första steget och frågade. Men det visade sig att de var lika taggade som jag var haha. Det är ju bra att lära känna familjen lite innan man åker så det finns saker att prata om första gången man ses, men man vill också inte veta för mycket saker då man fortfarande vill kunna fråga saker. Det är lite som en balansvåg, vad du och din värdfamilj tycker är lagom. Jag och min värdbror följde varandra på Twitter ett tag innan jag åkte dit också, haha bra sätt att stalka honom lite på också. Men håll kontakten och uppdatera dem lite så och då vad som pågår i ditt liv, de uppskattar dem jättemycket! Det finns ingen regel, gör det som känns bäst för er ;) Hoppas det hjälpte lite i alla fall!


an answer

Hej! Älskar verkligen din blogg, den är så inspirerande! Jag är sugen på att åka som utbytesstudent, men är lite nervös över vissa saker. Hur kändes det första gången du träffade din värdfamilj? Du skulle ju bo med dem hela tiden i ett års tid, är man inte fruktansvärt nervös då? Vad pratade ni liksom om vid första middagen tillsammans, var det stelt? Känns det som om du "inkräktar" i deras hem eller är det naturligt? Vore jättesnällt om du kunde svara på dessa frågor och kanske skriva lite om "första intrycket" med mera... :)
 
Jag hade som sagt turen att få min familj väldigt tidigt, redan i början av februari, så jag hade nästan lärt känna min familj innan jag kom dit- vilket jag tyckte var otroligt skönt. Det blev väldigt avslappnat från start och i princip aldrig stelt. Åh, första mötet var så häftigt. Jag kommer fortfarande ihåg precis hur det kändes och vad vi sa; jag var så sjukt trött men försökte ändå visa min bästa sida och log jättemycket haha. Absolut, klart att jag var nervös! Det är en del av upplevelsen, vem är inte nervös om man flyttar till en ny kontinent helt själv? Men jag var så fokuserad på andra saker att jag nästan glömde bort att tänka på att vara nervös- lite konstigt men så var det. Bilresan hem från flygplatsen pratade dem för fullt och gjorde stämningen bara rolig och inbjudande.
 
Jag kom hit sent på kvällen så jag däckade bokstavligen i sängen precis när jag kom hem, så första middagen blev dagen efter. Och bara för att förtydliga, kan inte prata för hur det kommer bli för kommande utbytesstudenter- allas upplevelser är unika :) Men jag vill mer än gärna berätta om min! Jag har nog världens mest "easy going" familj så första middagarna var bara roliga, de pratade hur mycket som helst och ställde massa frågor, gjorde så jag kände mig hemma helt enkelt :) I början kändes det såklart lite konstigt att gå in i köket och ta något att äta, det var ju liksom inte min mat. Det tar ett tag innan du faktiskt känner dig "hemma" på riktigt, det tog kanske några veckor/månad för mig! 
 
Åh, nu när jag börjar skriva om det här vill jag verkligen bara gå tillbaka till de första veckorna här i Nebraska och uppleva allt igen. Vill uppleva "första intrycket" igen och alla tankar jag hade i mitt huvud. Lycko ost er alla kommande utbytisar som har allt ert roliga framför er :) Ibland önskar jag verkligen att man kan spola tillbaka tiden.
 

skulle kommit ut vid nyår men det glömde jag såklart

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut? Absolut! Först och främst flyttade jag själv till USA, till en stat jag aldrig hade hört talas om förut, för att bo där ett helt år.  Jobbade dessutom på konfirmationsläger för första gången (absolut inte sista gången), fick hantera en skilsmässa och gick ut 1an på gymnasiet m.m.

 Hur har ditt 2013 varit? Hittills det bästa året i mitt liv, samtidigt som det var ett av de värsta. Hänt så sjukt mycket, både bra och dåligt, men i överlag var det ett helt underbart år! 

 Tror du att år 2014 kommer blir bättre? Med en positiv inställning kommer man långt i livet, så; ABSOLUT! 

 Blev du kär i år? Ja det blev jag<3

 Vilket datum från 2013 kommer du aldrig glömma?  2 augusti, 26 september och 22 december.

 Vad är din största framgång 2013? Att jag vågade ge mig iväg på det här äventyret, det bästa beslutet jag har tagit i hela mitt liv.  Dessutom att jag växt oerhört som person vilket definitivt är en stor framgång. 

 Vad spenderade du mest pengar på? Mitt utbytesår helt klart, och kläder och mat.

  Gjorde någonting dig riktigt glad? Det var en massa saker som gjorde mig glad; när jag fick min värdfamilj, jobbade konfa, flyttade till USA m.m.  

 Vilka sånger kommer påminna dig om 2013? A Little Party Never Killed Nobody, Wake Me Up by Avicii, Aw Naw, Wobble, Timber och massa fler! 

 Vem har du umgåtts med mest? Mina svenska och amerikanska vänner och såklart mina två familjer!

 Bästa minnet från 2013? Nebraska kommer vara ett stort jäkla underbart minne från 2013<3

 Har du haft ett förhållande under 2013? Ja det har jag!

 Är det något du saknar år 2013 och vill ha 2014? Jag vill ha tillbaka min lillasyster i min vardag<3

 Vad önskar du att du gjort mer? Njutit ännu mer av Sverige när jag väl var där! 

 Vad önskar du att du gjort mindre? Oroat mig i onödan.

 Favoritprogram på tv? Kollar i princip aldrig på tv.

 Största musikaliska upptäckten? Öööööööh, måste vara country musik haha.  

 Vad gjorde du på din födelsedag? Hmm, åt födelsedagsfrukost med mina fina Jarlaplanskompisar, gick i skolan, och åt sushi. 

 Finns det något som skulle gjort ditt år bättre? Inte behöva oroa mig för hur min syster, bror, familj och bästa vän mår.

 Vad fick dig att må bra? Att veta att jag gör skillnad och att jag är någon som folk ser upp till. 

 Vem saknade du? Alldeles för många.

 De bästa nya människorna du träffade? Min familj och mina nya vänner här!

 Vad vill du säga till dig själv inför 2014? Le hela tiden, ta risker, ha kul och tänk på andra över dig själv.


somewhere in nebraska

i söndags när jag på promenad med konstantin och den här söta hunden. det var varmt ute, helt underbart!
 
Fått lite frågor som jag lite snabbt tänkte svara på. Första frågan var varför inte jag var ledig igår i och med Martin Luther King's Day. Ja, den frågan ställde sig nog alla i mitt high school också. Alla skolor i hela Lincoln var lediga men vi ute på landet var inte lediga, kul. Konstantin var inte heller ledig, så hans skola var lika taskig. Men men, det var okej ändå!
 
Andra frågan handlade om min Hawaii-resa och hur mycket det kostar m.m. Ja, jag ska till Hawaii om 10 dagar med min organisation YFU. Vi är där i en vecka, kommer träffa utbytesstudneter från hela världen och mina fina vänner från Sverige jag inte träffat på jättelänge! Priset är $1100 (ungefär 7000 kr)+ airfare vilket ligger på drygt $800 (ungefär 5000kr). I priset ingår allt, hotell, mat, alla aktiviteter under en hel vecka (så som snorkling, surf lektion, catamaran tour m.m.) Jag är så larvigt taggad att jag inte vet vart jag ska ta vägen!!

svar på FRÅGESTUNDEN del 2

-Du skrev att det är svårt att skaffa vänner i USA om man är blyg. Ska själv åka nästa år och är ganska blyg, men det beror också på vilka situationer jag är i. Tror du att man kan få ett sämre år som blyg, och har du några tips på vad man kan göra för att lättare skaffa vänner osv? 

Fler bilder på Konstantin! 
Kram 
Hej och vad kul att du ska åka nästa år! Och nej nej nej, du kommer absolut inte få ett sämre år bara för att du är blyg! Oroa dig inte för det. Det kan vara lättare om man är utåtriktad och framåt då du kommer behöva ta initiativ och starta konversationer med alla för att visa dem vem du är. Visst, amerikanare är väldigt sociala i allmänhet vilket gör det lättare men jag har fått gå ur min komfort zon hundratals gånger, starta konversationer med människor jag inte känner så bra, göra saker jag inte vanligtvis gör och det kan vara svårare om man är blyg. Människorna här har ju verkligen ingen aning om vem du är så det är upp till dig hur du vill att dem ska se dig. Året här borta kanske till och med är en bra chans för dig att bryta din blyghet, ”börja om” och vara mer utåtriktad om det är nått du vill! Jag tror att det nästan är ännu bättre för en blyg person att åka; även fast det kan vara svårt i början så kommer du växa så oerhört mycket och det kommer vara värt varenda sekund i slutet. Jag förstår precis vad du menar med att vara blyg i vissa situationer, jag känner samma sak ibland. Ibland när jag är i stora sammanhang här borta kan jag känna mig begränsad med mitt språk och otrygg i mig själv men det är ett perfekt tillfälle att gå utanför min komfort zon och göra något jag tycker är lite läskigt. Tips för att skaffa vänner i USA lättare: 1. Gå med i en sport direkt, cross countryn hjälpte mig att lära känna människor innan skolan började vilket var väldigt skönt första skoldagen. Att börja på cross country var lätt det bästa beslutet jag tagit! 2. Välj classes så du inte hamnar med samma personer i varje class, under lektionerna är en bra möjlighet att lära känna personer! 3. Ta initiativ! Vänta inte bara på att de ska fråga dig om du vill göra något efter skolan- gör det själv! 4. De första månaderna, säg aldrig nej. Om personer frågar om du vill göra någonting, säg ja oavsett hur trött/otaggad du är. Det visar att du är intresserad, vilket är superviktigt i början. Hoppas det hjälpte dig lite, Lycka till!


-Vill du stanna där längre eller ser du framemot att komma hem? Har du kompisar där som du vet att du kommer ha kontakt med sen när du är i sverige igen? 

Den här frågan är alltid lika svår! Jag älskar mitt liv här och jag är så glad att det fortfarande är lång tid kvar, men jag älskar också mitt liv hemma i Sverige och kan inte vänta tills jag träffar alla i Sverige igen. Har aldrig känt så här förut, är som att halva hjärtat vill vara här, och andra vill åka till Sverige! Men jag vet att jag ska njuta av tiden jag har här varje dag då det kommer ta slut… Jag har många vänner men ett fåtal som jag känner att jag kommer ha kontakt med i Sverige också!

 

-Något du verkligen ångrar att du inte tog med dig hemifrån? Vad skulle du göra om du fick åka hem till Sverige för endast en dag?

Jag packade med väldigt bra saker tycker jag! Har använt nästan allting och det finns inget som jag ångrar att jag inte tog med! Ta bara med saker du vet att du kommer använda och lämna hemma allt annat. Jag skulle åka massa buss och tunnelbana-ta flera omvägar bara för att få njuta av Stockholms fantastiska kollektivtrafik, fika och äta sushi med mina underbara vänner, vara med min familj, åka till mina nya hus som jag aldrig varit i, sitta i någon park och äta en daim-strut, gå runt i Stockholm och njuta av hur underbar stad det är, och äta riktigt svensk mat!

 

-Hur var det att komma in bland kompisar och så där? Är det som ofta i Sverige att man redan har sina "gäng" eller umgås man mer fritt i USA? 

Jag hade tur att lära känna människor innan skolan började vilket gjorde det lättare att skaffa vänner. Min skola är också vääldigt liten så alla visste vem jag var första dagen och alla började prata med mig. Så nej, jag hade som tur var inga problem med att hitta vänner. Men om jag tänker tillbaka på de 5 månader jag varit här, hänger jag inte med samma personer nu som jag gjorde i början! Men det tar lite tid att hitta vilka du passar med och vilka som faktiskt är "äkta" :) Och ja, det finns massa gäng i USA också!

 

-Är det dina vföräldrar eller riktiga som sätter upp regler och bestämmer vad du får göra och inte göra? Jättebra blogg! :)

Mina riktiga föräldrar har ingenting att säga till om! Det är mina värdföräldrar och jag som tillsammans sätter upp regler för vad jag får och inte får göra. Mina v-föräldrar är väldigt schyssta och låter mig göra mycket vilket är skönt!


-Har du mycket kontakt med dina vänner hemma? 

Jag tycker jag har lagom kontakt med Sverige! Jag snapchattar med mina svenska vänner en del men har bara skypeat med dem ett fåtal gånger under de fem månaderna jag varit här. Jag har inte hemlängtan så då tycker inte jag det skadar att ha kontakt med Sverige, men om jag hade haft hemlängtan skulle jag försöka minska min kontakt med dem.

 

-Hur ofta pratar du med din familj & är det stor tidsskillnad mellan Nebraska och Sverige? :)

Har skypeat tre gånger med min familj och facetimat två gånger med min pappa tror jag. Jag använder Facebook och Kik för att hålla kontakt med min familj och vi skriver någon gång i veckan!

 

-Varför valde du just USA som ditt värdland? Har du varit där förut? :)

Har alltid haft någon sorts förkärlek till USA, älskar att prata engelska, har alltid velat pröva på hur high school är, och uppleva något heeelt nytt!

 

-Skulle du kunna berätta om dina amerikanska vänner..:)? Skriv vilka du hänger mest med och kan du lita på dem? 

Absolut! Mina närmsta amerikanska vänner just nu är Charlee, Shi, Sam och Jamin och de är nog dem jag kan lita på mest! Alla är helt underbara och jag är så glad att jag lärt känna dem. Charlee kommer hit om en timme och vi ska hänga idag! Andra bra vänner är Savannah, Justine, Emma och Brittney! Dessutom har jag ju träffat underbara utbytesskompisar här borta som är bland mina närmsta också!

-Hur ser ditt liv ut om 1 år, 2,5 år och 5 år? 

1 år: Jag är 18 år och har gått halv tvåan på mitt gymnasium i Sverige. Tänker tillbaka på hur underbart året i USA var och njuter samtidigt över att bo i Sverige! Min vardag varvas med plugg, häng med vänner och pojkvän, träning och jobb! 2.5 år: Jag är 20 år, det är sommar och jag har precis tagit studenten! Nu ska jag ut i världen och resa med vänner. Har bestämt vart jag ska ta vägen efter gymnasiet och har förhoppningsvis en aning om vad jag vill göra med mitt liv haha. 5 år: Jag är 22 år och jag har ingen aning hur mitt liv ser ut haha. Pluggar antagligen vidare men till vad är just nu oklart. Jobbar extra någonstans och njuter av att fortfarande vara ung!

 

-Bråkar/tjafsar du med dina vföräldrar? 
Nej det gör vi inte, har inte bråkat med dem en enda gång sedan jag kom hit! De är underbara!

 

-Hur är du som person?

Det här är en svår fråga så jag frågade mina närmaste kompisar om hjälp haha! ”alltid glad och rolig som man kan prata om allt med. Vill alltid allas bästa och är inte rädd för att göra spårade saker haha”, ”självsäker och skrattar väldigt lätt, genomsnäll och samtidigt lite yolo”,  ”stable and self-reliant, very compassionate and have an attitude of gratitude”. Det är väldigt svårt att beskriva sig själv! Men kan hålla med mina kära vänner- älskar att pröva på nya saker, skrattar för det mesta och är säker i mig själv.  

 

-Har du ofta hemlängtan? -Vad gör du när du får det? 

Nej det har jag inte. Men om jag får det spenderar jag mer tid med min värdfamilj! Blir alltid glad när jag är med dem och då minskar hemlängtan!

 

 

-Vad hade du för förväntningar? nu när jag läst massa bloggar har jag inga förväntningar alls mer än att det kommer vara ett lärorikt och minnesfullt år :) din blogg är super, kram :)

Jag läste massor av utbytessbloggar och så klart fick jag förväntningar över hur mitt år skulle bli när jag såg hur bra alla hade det. Dessutom fick jag ju min familj så sjukt tidigt att det blev ännu lättare att börja fantisera om hur mitt liv i Nebraska skulle se ut. Förväntningarna handlade om allt från skolan, kompisar och bara i allmänhet hur min vardag skulle komma att se ut. Det är bra att gå in open minded i hela processen och inte ha för mycket förväntningar, men det är nästan omöjligt att inte ha några alls.  Du har bra inställning tycker jag! Tack så mycket, kram!

 

Är usa som en American high school movie?

Svårt att generalisera hela USA så utgår från Nebraska! Jag har inte sett så många American high school movies som utspelar sig just i Nebraska (haha jag dör) så lite svårt att avgöra. Men absolut, det finns likheter, framför allt i skolan! Finns en del grupperingaar t.ex. football guys och cheerleaders!

 

Hur är din värdfamilj? Är de strikta och så? 

Jag säger bara en sak- jag älskar min värdfamilj av hela mitt hjärta. Kan inte tänka mitt år någon annanstans. Helt ärligt, jag måste haft den största turen. Vi klickar så bra; de är så mysiga, roliga, förstående och vill mitt bästa hela tiden. Framför allt jag och min värdmamma, henne kan jag prata om allt med. Nej, de är inte så strikta. Jag brukar ha curfew vid 12 på helger vilket är helt ok och så har vi inte så mycket regler i övrigt. Bara jag håller kontakten med dem via sms får jag göra i princip vad jag vill!

Hej, du har skrivit att när du åkte till USA hade du med presenter till din V-familj, vad hade du med dig? 

Måste tänka efter riktigt noga, kommer nästan inte ihåg.. Två eller tre böcker om Sverige (A year in Sweden,en om traditioner och en kokbok om jag minns rätt), ett kortspel med massa roliga frågor om Sverige, två vettex trasor med dalahästar, smörkniv, osthyvel, svenska bordsflagga, ett armband från SNÖ till min värdmamma, och massa godis.

 

Är det grupperar på din skolan tex töntar, sportare, cheerleaders etc?

Min skola är som sagt väldigt liten så det finns inte plats för så mycket grupperingar. Men absolut, vi har cheerleaders och football guys och en hel del töntar haha. Det är en så stor skillnad till Sverige!

 

Är du rädd för att behöva vara med om en tornado under din vistelse i USA? Är det vanligt där du befinner dig?

Det var massa tornados inte så långt bort från oss för några månader sedan. Men nej, jag är inte rädd- jag vill inte gå runt i livet och vara rädd för saker som jag inte kan påverka!

 

Vad heter Sam, Charlee och Shi egentligen (om de är smeknamn) :)

Sam heter Samantha, Charlee heter Charlee och Shi heter Shianne!

 

Tycker du att det är svårt att prata engelska hela tiden eller vänjer man sig? Hur var det när du först kom dit, var det svårt att förstå vad alla sa?

Jag älskar att prata engelska så nej det har inte varit något problem. Känner dessutom att mitt flyt har blivit så mycket bättre nu efter 5 månader här och jag kan prata så mycket fortare, så det blir bara lättare och lättare! Det var aldrig svårt att förstå andra, det svåra i början var mer att få ett flyt i talet. Men hela min tid här har jag behövt berätta för nya personer att jag är från Sverige för alla tror att jag är en amerikan, då jag i princip inte har någon accent över huvud taget! Engelskan är ju verkligen det språket som finns i mitt huvud hela tiden nu, så fort jag hör eller ser svenska känns det jättekonstigt!

 

Hur är engelskan när man har varit i USA i en månad? Lär man sig mycket eller lite? Vad utvecklas mest talspråket eller skriftspråket? Några tips på hur man kan förbättra sin innan man åker dit till USA? :D

Efter en månad var jag fortfarande lite skakig med engelskan, även fast jag kunde prata så kändes det inte hundra procent naturligt som det gör nu.  Absolut, man lär sig supermycket! Även fast jag inte märker det från dag till dag så inser jag nu om jag blickar tillbaka på i augusti, hur säkrare och mer naturligt allt låter och hur mycket jag har ökat mitt ordförråd. Jag vet inte hur det är för alla andra men för mig har talspråket förbättrats mycket mer! Man pratar ju hela tiden och skriver gör jag inte mer än i sms och lite i skolan! Kan säga att mina sms-skills på engelska är svårslagna ;) Först och främst så kommer du ju förbättra engelskan när du kommer till USA, så du behöver inte nödvändigtvis göra det innan du åker. Men om du verkligen vill så skulle jag säga- läs mycket engelska böcker. Det gjorde inte jag men det är ett väldigt bra sätt att öka ordförråd och förbättra din läsförmåga. Det enda sättet att öva på talet är ju (ganska obvious ;) ) att prata mer och mer på engelska! Hoppas du fick svaret på dina frågor!

 

 

Pratar du och Konstantin svenska eller engelska med varandra? :)

Vi smsar på engelska för det mesta men vi pratar oftast svenska med varandra om vi är själva! Om vi är med andra så pratar vi engelska- det varierar helt enkelt!

 


Var du nervös innan du skulle åka över att kanske inte få några kompisar? 
PS, du har en superbra blogg!!

Det är klart det fanns en liten rädsla inom mig. Tänk om alla tycker jag är konstig liksom? Men att gå runt att oroa sig för sådant är helt onödigt, det slösar bara energi på något du inte kan göra något åt. Det kan vara svårt att hitta ”äkta vänner”, det tar lite tid att verkligen lära folk. Var bara öppen till att träffa nya människor, se allt nytt som en möjlighet att göra året till ditt bästa hittills- du kommer få vänner för livet. Det är vad hela året går ut på- go outside your comfort zon. 


svar på FRÅGESTUNDEN del 1

-Det viktigaste en blivande utbytesstudent bör veta?? Är själv en och är rätt så nervös..
Först och främst, att du har det hittills bästa året i ditt liv framför dig och att du inte behöver oroa dig i onödan. Du kommer inse så mycket saker under året, lära känna och ”hitta” dig själv och växa som person något otroligt. Du ska också vara beredd på att du kommer stöta på stunder då allt känns piss. Att vara utbytesstudent är inte lätt, inte någon stans, och det handlar om att överkomma rädslan att göra något helt nytt och det är det som gör upplevelsen så fantastisk. Förvänta dig inte heller för mycket; det kommer bara göra dig besviken om det inte händer. Du bör också veta att vissa får tur från början och vissa inte. Jag fick till exempel sjukt tur med min familj, vi klickade direkt och jag har inte haft några problem över huvud taget. Andra jag känner har haft strul med sina familjer och behövt byta. Även fast de hade det tuffare än mig i början, har de det också helt underbart nu. Så oroa dig inte för mycket för hur det kommer bli, allt löser sig bara du vill. Du bör också veta att du är sjukt modig som vågar åka som utbytesstudent, det är inte många som vågar lämna sitt liv bakom sig för ett år och börja om helt från noll, men det är värt det hundra gånger om! Kan säga att jag är avundsjuk på att du har hela ditt år framför dig, lycka till!

 

-Jag vill åka nästa år och ska på olika möten med olika organisationer. Vilken organisation åkte du med?
Jag åker med YFU, Youth For Understanding! Riktigt bra organistaion!

 

-Berätta om din pojkvän! :D

Det gör jag mer än gärna! Han heter Konstantin och är helt underbar. Han är också svensk utbytesstudent och vi träffades helt random på en high school football game när våra skolor spelade mot varandra. Jag hörde att det var en svensk i andra laget så jag letade upp honom efter matchen, vi började prata och det bara klickade helt enkelt! Vi bor 20 minuter från varandra här i Nebraska och typ 40 minuter ifrån varandra i Sverige. Dock går vi i skolan 5 minuter ifrån varandra i Sverige så det är underbart! Konstantin är så omtänksam, sjukt rolig, mysig, dessutom väldans snygg och allmänt underbar att det känns helt overkligt att han är svensk och att vi träffades här in the middle of nowhere. Ibland är livet lite för bra för att vara sant!

 

-Vad ansåg dina föräldrar om att du skulle åka på utbytes år? Hur fick de all den informationen som de kände att de behövde? 
Jag har pratat om ett utbytesår i flera år så de var väldigt förberedda på att jag ville åka. Min mamma har varit väldigt stöttande, vetat att det varit en dröm och velat att jag skulle få gör det här. Vi fick all information vi behövde genom mail och brev så det var ingen fara! YFU var väldigt duktiga med att ge info! 

 

-Vad är det bästa/sämsta med att bo i USA?
Bästa: För det första, det finns oändligt många bra saker med att bo här. 1. Jag har fått så mycket perspektiv på livet. Jag har insett så mycket saker om Sverige jag inte tänkt på förut och öppnat upp ögonen mer för hela världen. Det låter cheesy men det är så sant. Jag och Konstantin har pratat om hur mycket mer vi uppskattar Sverige nu när vi bott här och inser hur underbart Sverige är. 2. En annan underbar sak är att du kommer växa så sjukt mycket som person. Att bo i en främmande miljö hjälper dig att mogna och hitta dig själv på ett sätt alla i Sverige inte kommer uppleva. Jag känner mig så mycket mer säker på mig själv och vet vem jag är. 3. Alla människor jag mött som betyder så mycket för mig nu. Kan inte tänka mig mitt liv utan min värdfamilj och mina vänner här; vänner för livet helt klart. Känns konstigt att jag inte visste att dem existerade för mindre än ett halvår sedan! 4. Alla platser jag får besöka under året, Arizona, Colorado, the mid west, Minnesota, Hawaii- helt underbart! 5. Att skolan inte spelar någon roll för mig, så jag kan fokusera på att göra roliga saker istället för att tänka på skolan. 6. Listan kan bli lång så jag slutar här haha. Sämsta: 1. Saknaden av Sverige. Den här är given; saknaden av familj, vänner, tunnelbana, fika, köttbullar och makaroner, falukorv, svenska skolsystemet. Sverige är ett riktigt bra land! 2. Att vara så begränsad. Som utbytesstudent känner man sig väldigt låst och begränsad till vad man kan göra. Här finns ingen buss eller tunnelbana så är alltid beroende på andra. Ibland blir man också behandlad som ett litet barn också. 3. Fylla 18 i USA, ja det säger sig själv haha. ----Även fast det finns dåliga saker med att åka så väger de bra saker upp och gör det sååååå extremt värt det.

 

-Vad ska man tänka på när man väljer organisation? 
Vad just du känner är viktigt med en organisation är upp till mig men för mig var det viktigt att den inte var så stor. I stora organisationer är det större risk att du blir bortkommen i mängden och att de inte lägger ner lika mycket kraft på att hitta en bra familj. Dessutom tycker jag det var bra att YFU är en ideell organisation, dvs. att pengarna dem tjänar går tillbaka in till organisationen igen och ingen vinst tas ut! Det tycker jag visar att de gör det gör att det brinner för det.  Men som sagt, andra tycker motsatsen, det är upp till dig själv! 

 

-Jag är ''elitidrottare'' också, och har därför även ''sökt'' till Universal Players. Har du hört något om dem? 
Nej det har jag dessvärre inte!

 

-Hur gjorde du innan du åkte iväg? Hur tog du farväl till alla?
Jag försökte att njuta så mycket av tiden jag hade kvar i Sverige. Vara med mina vänner extra mycket och göra extra roliga saker. I juni, innan alla åkte iväg på sommarlov, hade jag en avskedsmiddag för mina närmsta tjejkompisar, supermysigt! Saknar er något otroligt<3

 

-Vad packade du med dig till USA? Tog du med dig något till din värdfamilj?
Bara kläder, presenter och choklad. Jag hade köpt väldigt mycket presenter till min värdfamilj (skulle nästan kunnat vänta och ge allt till på julen) och hur mycket Marabou som helst (har fortfarande kvar massor). Om jag fick packa om skulle jag nog packat hyfsat likadant, tog bara med saker jag verkligen använder och det var rätt val!

 

-Skulle du kunna flytta till USA och bo där föralltid? Varför och varför inte? Din blogg rocks!!
Den här frågan är svår. USA är ju så otroligt stort så det beror på var i USA. Jag skulle kunna tänka mig att bo i en förort till en större stad på kusten av USA men jag skulle nog aldrig kunna bo här i mitten av USA hela mitt liv. Men så här, ett år är det helt perfekt.  Jag vet att jag kommer bo på andra ställen än Sverige i mitt liv men i slut ändan kommer jag nog hamna i Sverige med alla vänner och familj! Hur länge jag bor utomlands vet jag dock inte, det får framtiden avgöra! TACK SKA DU HA!

 

-Hur var intervjun? Vad borde man tänka på? Hur bra behöver man vara på engelska? Vad ställer de i princip för frågor? 
Väldigt avslappnad och absolut ingenting att oroa sig för. Satt med två volontärer och pratade om allt möjligt. Tänk på att bara vara heeelt ärlig. Om det är någonting som du inte klarar av eller någonting du önskar- säg det. Intervjun är till för att de ska få en uppfattning om hur du är som person och det hjälper dem att hitta en familj som passar dig. Jag var väldigt öppen i min intervju, hade inga krav och det blev helt rätt i slutet! Kommer inte ihåg precis vilka frågor de frågade men gå bara dit och var ärlig så kommer det bli bra!

 

-Var det svårt att övertala dina föräldrar?
Nej inte så. Min mamma visste som sagt hur mycket det betydde för mig så hon ville att jag skulle få göra det här!

 

-Hur mycket pengar får du i månaden?
2000 kr!

 

-Är det värt att åka, va sa dina kompisar hemma i Sverige?
Det är det mest värda du någonsin kommer göra, utan tvekan. De var glada för min skull!

 

-Har du någon sida eller liknande (förutom din blogg ;) ) som du tycker man borde läsa igenom innan man gör sitt val? Borde man tänka på något som man oftast inte tänker på? 
www.utbytesstudent.se är en bra sida där du kan läsa om typ allt som har med utbytessår att göra! Den skulle jag kolla in om jag var du J Annars skulle jag kolla in alla organisationers hemsidor och jämföra dem. Kan inte komma på något som man bör tänka på som man kanske inte tänker på…. Det skulle nog i så fall vara att inse att du inte behöver hamna i California eller typ Florida för att ha ett bra år. Många jag pratat med tänker ”Man vill ju hamna i California, annars är det ju inte värt”.  Jag bor i Nebraska(<3) och jag skulle inte vilja byta ut det mot någonting i världen. Så tänk på det- allt handlar om hur bra du passar med din familj, staten spelar ingen roll egentligen! 

 

-När ni är ute och äter, betalar dina vföräldrar din mat eller måste du betala själv? Köper de något till dig? Om ni tex shoppar kläder, är på target osv, eller köper du alltid själv?
De behandlar mig som deras barn så såklart betalar dem för min mat! Den enda gången jag betalar själv är om jag shoppar någonting till mig själv som jag inte riktigt behöver, typ kläder och smink. Men allt annat, schampo och sådant nödvändigt, köper dem!


eighty questions

1. Hur gammal är du om fem år?  22, nästan 23!

2. Vem tillbringade du minst två timmar med i dag? Min värdmamma

3. Hur lång är du?  168cm

4. Vilken är den senaste filmen du sett? Date Night

 5. Vem ringde du senast? Konstantin

 6. Vem ringde dig senast? Charlee

 7. Hur löd det senaste sms:et du fick? "What are you doing today?"

 8. Föredrar du att ringa eller skicka sms? Sms:a

 9. Är dina föräldrar gifta eller skilda? Skilda

 10. När såg du senast din mamma? 2 augusti, 128 dagar sedan...

 11. Vilken ögonfärg har du? Blå

 12. När vaknade du i dag? 9.30 typ

 13. Vilken är din favoritjulsång? White Christmas and just nu lyssnar jag en del på Fa La La av JB. 

 14. Vilken är din favoritplats? Där mina nära och kära är!

 15. Vad skrämde dig om natten som barn? I was a fearless child ;)

 16. Hur stor är din säng? King size 

 17. Vad har du för dator? MacBook Air

 18. Sover du med eller utan kläder på dig? Med

 19. Hur många kuddar har du i sängen? Här i USA har jag ett hav med kuddar men i Sverige brukar jag ha 2.

 20. Hur många landskap har du bott i? Ett, Uppland. 

 21. Vilka städer har du bott i? Stockholm och Malcolm. 

 22. Är du social? Ja absolut! Svårt att skaffa vänner här i USA om man är blyg. 

 23. Vilken är din favoritglass? Cookie Dough, lätt. 

 24. Vilken är din favoritefterrätt? Maräng swiss eller cheescake sitter ju alltid fint. 

 25. Tycker du om kinamat? I love it. 

 26. Tycker du om kaffe? Usch nej. 

 27. Vad dricker du till frukost? Mjölk eller juice. 

 28. Sover du på någon särskild sida? Mage, rygg, höger, vänster, spelar ingen roll!

 29. Kan du spela poker? Typ.

 30. Tycker du om att mysa/kela? Det är ju det mysigaste som finns. 

 31. Känner du någon med samma födelsedag som din? Japp, min barndomskompis Amanda och en kille i mitt gymnasium. 

 32. Vill du ha barn? När jag blir större ja!

 33. Kan du några andra språk än svenska? Engelska, spanska och lite kinesiska.  

 34. Föredrar du havet eller en bassäng? Gillar att ha utsikt över havet men badar hellre i en varm pool hehe. 

 35. Vad spenderar du helst pengar på? Kläder och mat, roliga upplevelser med vänner och presenter. 

 36. Vilket är ditt favoritprogram på tv? Kollar inte så mycket på tv, nån rolig serie funkar alltid. Här i USA kollar min familj mycket på The Middle, riktigt roligt!

 37. Vad har du för ringsignal? "Strum" på Iphonen.

 38. Vad har du närmast dig just nu som är rött? Ett jule-ljus!

 39. Har du nån faster? Japp två st! Ena bor i Stockhom och andra bor i New York!

 40. Har du fått fortkörningsböter någon gång? Nej, har inte körkort! 

 41. Vilken var den senaste boken du läste? Columbine  

 42. Prenumererar du på någon veckotidning? Nope, I don't!

 43. Dansar du i bilen? Alltid, livet är en dans. 

 44. Vilken radiostation lyssnade du till senast? 107.3 LINCOOOLN.

 45. Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper? En text på svenska som min vän Charlee skulle läsa haha. 

 46. När var du i kyrkan senast? Öhhh, fyra helger sedan! Vi går inte till kyrkan så ofta. 

 47. Vem var din favoritlärare på högstadiet? Lotte<3

 48. Hur länge har du campat som längst i ett tält? Kommer faktiskt inte ihåg senaste gången jag campade i ett tält…. #skäms

 49. Vad lyssnar du på just nu? Tv:n i bakrgrunden. 

 50. Har du varit med i tidningen? Japp! Var med för några veckor sedan när jag sprang corss country!

 51. Hur imponerar man på dig? Om man kan sjunga och spela gitarr, är rolig, positiv och vågar vara sig själv. 

 52. Vem ringer du när du är arg/ledsen? Mamma/pappa, eller Disa, Emmelie eller Karro. 

 53. Har du någon piercing? En i vardera öra. 

 54. Civilstånd? I ett förhållande med världens finaste kille. 

 55. Vilka hemsidor besöker du dagligen? Instagram, Blogg.se, Twitter, Facebook och några bloggar

 56. Är du fåfäng? Nej det skulle jag inte påstå. 

 57. Ångrar du någonting du gjort? Vill inte gå runt i livet och ångra saker, men det är klart det finns saker jag skulle gjort annorlunda om jag fick en ny chans. 

 58. Vilket är ditt drömjobb? Ett jobb där jag får resa, använda alla mina språk, möta olika kulturer och människor, hjälpa folk som inte har det lika bra som oss i Sverige-det skulle vara drömmen.

 59. Finns det något du verkligen skulle vilja göra men inte haft tillfälle, tid eller råd till? Just nu står tågluffa genom Europa högt upp på listan, och det håller jag och mina vänner på att planera. Annars är att vara Au Pair i Australien också någonting jag verkligen vill göra. 

 60. Vad har du haft för husdjur? Hade två kaniner när jag var mindre, och nu har vi en hund. Här i USA har vi två hästar och en hund!

 61. Svär du ofta? Dessvärre ja…… Måste bli bättre på att inte göra det….

 62. Sverige när det är som bäst? Sverige är underbart hela tiden men i början av sommaren är det ännu bättre. När man äter massa jordgubbar, ligger och solar, badar och njuter av att leva i ett så fantastiskt land som Sverige. 

 63. Kan du åka skidor? Oh ja! 

 64. Vad har du ätit i dag? Lite oklart matintag idag. Åt frukost vid 12, bestod av pancakes och sen lite sushi vid 4 och nu har vi ätit soppa haha. 

 65. Vad har du för utbildning? Grundskola, ett år på gymnasiet och nu en termin i USA. 

 66. Vilken kroppsdel är du mest nöjd med? Är ganska nöjd med min kropp i allmänhet. 

 67. Vilken kroppsdel är du minst nöjd med? Har alltid haft lite komplex för min näsa. 

 68. Vilken är din bästa egenskap? Modig, positiv och glad kommer man långt på. 

 69. Vilken är din sämsta egenskap? Har en tendens att oroa mig i onödan. 

 70. Saknar du något? Min familj, mina vänner och friheten i Sverige!

 71. Är det viktigt att fira födelsedagar? Jorå, eller vissa år är väl viktigare än andra- som min artonde födelsedag om 86 dagar!

 72. Vad gör dig glad? När jag är med människor jag älskar. 

 73. Vad ska du göra i helgen? Helgen tar slut om 6 timmar så vet inte hur mycket som kommer hända påå den tiden haha. Men nästa helg ska jag antagligen träffa min tyska kompis och vara med andra kompisar antagligen! :)

74. Vad är det knasigaste du gjort? Helt klart åka till USA som utbytesstudent.

75. Vem är din förebild? En blandning av mamma och pappa

76. Vad har du på dig? Min superlena och sköna hoodie och mjukisbyxor, hörde jag myspys? Oh jaaa!

77. Vad längtar du till? Jul, Hawaii och att se alla i Sverige igen!

78. Om du fick ändra en sak med ditt liv, vad skulle det vara? Ärligt talat kan jag inte komma på någonting. 

80. Vad ska du göra när du svarat klart på alla frågor? Njuta av sista timmarna av den här helgen och tagga till för en ny vecka här i NEBRASKA!


bra fråga

Anonym:
Hejhej! Vad vill man ha i ett paket från Sverige när man bor i USA? :)

Tyras svar:
Tänkte inte svara generellt, utan fokuserar på vad faktiskt jag vill ha, hehe. 
-Lösgodis (suurt å mina favoriter m.m)
-"Supersura" 
-Nappar
-"Extra" tuggummi
-Gifflar (Emmelieee :P)
-Sushi (....kanske blir lite äckligt under färden över atlanten, i dont know...)
-Försvarets hudsalva
-Brev
-Bilder
-Minnen
-Överraskningar

två svar

- Hej Kelin! Tack! Jeansen är ifrån MissMe :) det är ett väldigt populärt märke som alla gillar här i Nebraska. Det är lite kul för de tycker MissMe är jättedyrt (kostar typ 100dollar vilket är ungefär 650kr) och det är typ normalt för ett par jeans i Sverige. Rekommenderar MissMe jättemycket, sjukt sköna och de sitter jättebra :)

-Hej "En som undrar"! Förstår ditt dilemma, men jag kan bara säga en sak: åk. Även fast du har perioder då du tvivlar kan jag lova av hela mitt hjärta att oavsett om du tar studenten ett år senare, inte kommer träffa din familj och vänner på ett år, så är det 110% värt det.  Om du är så lyckligt lottad att du faktiskt har möjligheten att åka, släng inte bort den möjligheten. Ta chansen och risken. Jag lovar dig, oavsett vad som kommer hända just dig, kommer du ha så sjukt kul, träffa vänner för livet, du kommer uppleva så mycket saker som majoriteten aldrig får uppleva. Du kommer växa så mycket som person och det spelar ingen roll om du tar studenten ett år senare för det du upplever i USA är obetalbart och dessutom har du inte bråttom att ta studenten. Din familj i Sverige finns alltid kvar, plus att du kommer få en ny amerikansk familj, hur coolt är inte det? 

Jag tvivlade aldrig dock. Jag var lite för taggad på allt positivt att jag inte tänkte på det negativa. Dock har jag kompisar som ibland tvivlade, men de åkte ändå och har nu det hur bra som helst! Och nej, att du tvivlar betyder inte att du inte vill det tillräckligt mycket. Det är som sagt helt naturligt. Du behöver bara våga ta risken, gå utanför din komfort zon, och som du sa: man får bara en chans i livet:) 

Hoppas du blir nöjd med svaret och om du har några fler frågor kan du bara kontakta mig!

svar till Anonym

Anonym:
Men herre Gud, hur har du klarat dig i tre månader utan att ens prata med de? Jag ska åka som utbytesstudent nästa år och även fast organisationerna rekommenderar att man inte har så mycket kontakt så känns det för mig personligen att det också kan vara bra att ha kontakt! Vad tycker du?
 

Tyras svar:
Det blev ett litet missförstånd där. Jag skulle nog varit lite tydligare och sagt att det var första gången jag skypeade med min familj. Jag pratar med min famlij några gånger i veckan via sms och facebook, snapchattar med syster lite då och då, har facetimat pappa en gång och försöker hålla de uppdaterade om något stort händer m.m. Dock har jag varit väldigt duktig att inte ha för mycket kontakt med Sverige som jag tror har hjälpt mig att komma in i livet här borta extra snabbt. 
 
Jag är övertygad om att det är väldigt individuellt om hur mycket kontakt med Sverige som är nyttigt för just dig. Jag klarar mig väldigt bra själv och känner inte jättestort behov av kontakt hela tiden. Det är skönt att skicka iväg några sms då och då men jag har det bra här och låter Sverige vara i fred så mycket som möjligt. Så vad som blir bäst för dig är svårt att säga då alla utbytesår är unika och vad som kommer hända just dig är omöjligt att säga. Du kanske stöter på massa problem som gör att du behöver prata med din familj mer, eller flyter allt på och du känner att du inte behöver kontakta Sverige alls. Gör det inte till något stort problem utan åk hit openminded och se hur det blir så lovar jag att du hittar något bra sätt att kommunicera med din famlij. 
 
Du har världens äventyr väntandes, shit vad kul du kommer ha!
 
 

svar

Sofie:
Hej, stämmer det att du gick på vrg jarlaplan? Isf, jag har börjat där det här året och är sugen på att gå ett utbytes år men är man garanterad en plats tillbaka på skolan efter året? Hur funkade det för dig? Tack för en jättebra blogg!
 

Tyras svar:
Hej Sofie! Ja det stämmer bra, jag gick på VRG Jarlaplan. Åh, vad kul att du börjat där nu! Du har det antagligen superbra där, världens mysigaste skola :) och åh vad kul att du funderar på att åka som utbytesstudent också! I alla fall; det är olika för olika skolor. Jarlaplan har en regel (i alla fall när jag åkte) att de tre första ettor som säger upp sin plats får automatiskt tillbaka den när de kommer tillbaka till tvåan. Jag var larvigt tidigt ute och sa upp den först av alla, någon gång på hösten, så jag har garanterat en plats kvar. Därför är det bra om du bestämmer dig snart om du vill åka eller inte, ja vet att det känns som det är långt kvar men tiden går fort, jag lovar! Men känn inte att "jag kanske inte kommer tillbaka till Jarlis, för jag är inte bland de tre första"-känslan ska stoppa dig från att åka för Jarlaplan har alltid lyckats ta tillbaka alla sina elever, oavsett om de var garanterade eller inte, efter ett år utomlands :) . Det är bara en skön känsla att veta att jag har en plats kvar och inte behöver oroa mig för att jag inte skulle få plats av någon anledning. 
 
Jag skulle gå och prata med studievägledaren om jag var du! Jag gjorde det och det var skönt att spåna idéer med honom. 
 
 
Om ni undrar något är det bara att fråga, jag svarar så gott jag kan :) 
 
på kreta förra sommaren

Tidigare inlägg
RSS 2.0