känslor

jag har en stor fet klump i magen
 
har jag packat allt?
 
har jag alla viktiga papper/pass/dokument?
 
kan inte förstå att det här är sista dagen jag träffar min värdfamilj på jättelänge
 
hur kommer jag reagera på flygplatsen?
 
ska bli så sjukt kul att komma hem
 
vill inte lämna nebraska
 
kan vi inte skjuta upp flyget några dagar?
 
kan jag inte åka nu?
 
fatta vilket underbart år jag haft
 
vad lyckligt lottad jag är
 
varför är det så svårt att säga hej då?
 
hoppas jag inte får några problem med flygen
 
snart träffar jag min familj och vänner!!!
 
det känns fortfarande inte som jag ska åka hem idag
 
jag vill inte säga hej då till min värdfamilj...
 
idag är dagen jag fruktat och sett fram emot 
 
idag åker jag hem
 
hjälp
 
don't cry because it's over, smile because it happened
 

last night in nebraska....

Kvällen har kommit. Min allra sista kväll av mitt utbytessår i Nebraska. Sista gången jag sover i min mjuka queen size säng som jag mer än något annat vill ta hem till Sverige. Sista gången jag släcker min sänglampa. Sista gången jag säger God Natt till mina amerikanska vänner samma tid som dem faktiskt också går och lägger sig. Imorgon är sista gången jag vaknar upp i USA, för om mindre än två dagar befinner jag mig på svensk mark igen. 
 
Jag har varit emotionellt ostabil hela dagen. Ena ögonblicket är jag helt tom i huvudet, inga känslor, bara tyst, och i andra börjar tårar falla ner för mina kinder och i nästa skrattar jag som aldrig förr. Jag tror inte det riktigt sjunkit in att jag inte kommer vara här om två dagar, kommer nog inte inse det förrän jag faktiskt är på flygplatsen redo att boarda planet.. 
 
Idag har jag behövt säga hejdå till min värdbror då han åkte iväg på ett läger idag. Efter vi släppte av honom på till hans läger åt jag och mina värdföräldrar middag på HuHot som en sista middag i USA. HuHot är för övrigt världens godaste restaurang som jag kommer sakna galet mycket i Sverige. Kvällen har jag spenderat med min familj, hängt och sagt hej då till hästarna och bara myst och kollat på TV.
 
Väskorna är packade och vi ska åka mot flygplatsen 10 i morgon bitti. Hörrni, det här händer faktiskt......
 
 

last night with char

Igår spenderade jag sista dagen med fina Charlee. Vi sågs efter hennes jobb, hon bjöd mig på sushi, vi köpte glass på världens godaste glasställe Ivanna Cone, gick runt i Haymarket och hade det allmänt mys. På kvällen åkte vi hem till mig och chillade. När det blev mörkt åkte vi till skolan och dansade runt på the football field, sjöng till Swedish House Mafia (blev uppätna av muggor), gungade och njöt av sista kvällen tillsammans. Hon sov över hos mig, och vid 8 när hon skulle på volleyball behövde vi säga hej då för den här gången.... Men det är inte Hej då, det är Vi ses Sen!
 

Going Away Party @ Branched Oak

Så igår, onsdag, hade jag min Going Away Party at Branched Oak Lake. Jag och min värdfamlij åkte ut dit på förmiddagen och förberedde, fixade med maten m.m. och vid 2pm började människor droppa in. Vädret var perfekt, 25 grader och sol! Hade en perfekt sista dag med alla människor här som har betytt mest för mig, helt underbar! Mycket bad, mat, skratt, lite gråt och massa fina minnen. Tror inte jag inser att det där var sista gången jag såg många av mina vänner här.... I övermorgon sitter jag på flyget hem till Sverige.. Now this chapter of my life is over.  
Finaste tårtan
Mina utbytesvänner, Alex och Aurelia. Ja vi är snygga. 
Noah, Alex och jag!
Min favoritbaseball player, Dalton. Helt sjukt vad jag kommer sakna honom. Btw, han har tårta i ansiktet, det blev en liten fight hahaha. 
Once again, vi tar snygga bilder. När jag kom hem på kvällen såg jag att Alex hade tagit 1000 bilder på min mobil, herre gud asså haha. 
jaaaa..
Börjar typ gråta av att jag inte kommer träffa min mexikan igen på jag vet inte hur länge.... Så jäkla underbar. 
min amerikanska flagga som alla signade! Ser ni conversen till höger, mina fina vänner köpte dem till mig och signade dem till mig<333
Finaste Chloe<3 
bästa track coachen Danis!
Brittany<3
Assåå Jamin, kommer sakna honom så mycket :( 
Emma, Sam, Molly, jag och Charlee<3
Darian, Andi, jag, Brittany Shelby, Sam och Shi<3
Vi badade mycket under dageeen!
Några av tjejernaaa!
och några andra! Asså Tyleeer, glad eller?? ;)
Finaste kusinerna
Hayley och Cournteeey!
track-tjejer!
Bruno, Noah, Alex, jag och Aureliaa!
Aurelia and I being all cozy<3 I will visit you in Germany!
 

omaha zoo and grad. party

I söndags, dagen efter state track, återbegav vi oss till Omaha men idag för ett annat syfte annat än track. Jag och min värdfamilj åkte till Omaha Zoo, vilket är rankat bland de bästa i hela USA. Hade jättemysigt där under dagen och vid 2 begav vi oss till min Paraguyanska kompis graduation party, jag gick på hans prom kommer ni ihåg? Träffade hans paraguyanska familj, hängde med lite utbyteskompisar och efter några ledsna hejdån begav vi oss hem mot Lincoln. 
 
Kvalitetsdagar med familjen behövs nu i slutet!
det var så jääääääkla varmt den där dagen och jag valde helt fel kläder, så gick runt (som ni ser haha) och lökade hela tiden.....
bästa!
the graduate!
Alex, the mexican, är så sjukt rolig å jag kommer sakna honom jättemycket!
 

last monday in nebraska

God dag mina vänner! Måndag den 26 maj och klockan är 12.35. Har sovit ganska dåligt på senaste tiden, så många tankar i mitt huvud för tillfället. Vaknade upp vid nio av min värdmamma knackade på dörren och sa att hon hade gjort frukost! Bacon, bisquits, äggröra och juice- en perfekt start på dagen. 
 
Idag ska jag provpacka en gång och se om jag ska köpa en till resväska eller om jag ska skicka hem saker med posten. Hej jag är väldigt sent ute med planering haha. På eftermiddagen kommer jag kanske hänga med Charlee vi får se, lite problem med hur jag ska ta mig in till stan bara #exchangestudentproblems. 
 
Hoppas ni har det bra i Sverige och att skolan inte dödar er för mycket! Vi ses om en vecka, kaos. 
______________________________________________________________________________________________
Vad använder du för kamera till dina bilder? :)
 
- Jag använder endast min Iphone 5! Sen redigerar jag dem oftast lite i iPhoto innan jag lägger upp dem på bloggen.  

6 days

med dem bästa
 
Vaknar upp varje dag med en större och större klump i magen. 6 dagar kvar här i Nebraska och verkligheten börjar hinna ikapp nu. Hela kvällen igår tillbringade jag i mitt rum, rensade igenom mitt skrivbord, min garderob, bestämde vad jag ska och inte ska behålla. Insåg att jag omöjligt kunde behålla allt, en brutal rensing behövdes. Måste börja planera inför hemresan, packning, handbaggae, nej jag vill inte- ge mig lite mer tid här, snälla.......
 
Att åka tillbaka till Sverige har alltid varit så långt in i tiden. "Det är 6 månader kvar", "Fortfarande 4 månader kvar, det är lång tid", men nu är "åka tillbaka" om 6 dagar, och tanken att jag befinner mig i Sverige om en vecka igen är helt overklig. Tro det eller ej, jag är jättenervös. 
 
De flesta utbytesstudenter återvänder till deras vanliga liv, deras gamla hus, samma rutiner m.m., men jag kommer hem till ett helt och hållet nytt liv. Mina föräldrar har skilt sig och de har flyttat till två egna boenden, så jag kommer hem till två nya hus som jag aldrig bott i förut. Jag kommer vara tvungen att anpassa mig till ett helt nytt sätt att leva, ingenting kommer vara som det var innan jag åkte- och helt ärligt, det är lite läskigt. Att lämna min (lite för perfekta) familj här i Nebraska och att komma hem till Sverige där ingenting är som det var förut är en väldigt speciell situation. 
 
Även fast skilsmässor är superjobbigt och att det har varit jobbigt de senaste månaderna, vet jag att det kommer bli bra och jag tycker det ska bli otroligt roligt att komma hem och börja leva mitt nya liv. Jag saknar min familj jättemycket och även fast mina föräldrar inte bor tillsammans längre, är de ju fortfarande samma personer och jag har mina fina syskon som kommer hjälpa mig anpassa mig till den nya vardagen. Jag har ju också kvar alla mina fina vänner som jag vet stöttar mig så jag är inte orolig. 
 
Under ett års tid kommer jag levt 3 helt och hållet olika liv. Innan jag åkte, då mina föräldrar bodde med varandra, sen mitt liv i USA, där allt förändrades, och sen när jag kommer hem till Sverige och jag kommer få leva ett helt nytt liv i två nya hus. Jag älskar förändring så om jag klarat förändringen jag fick gå igenom när jag flyttade till USA, är jag övertygad att jag kommer klara det när jag kommer hem också. 
 
what doesn't kill you makes you stronger, right?

one of the happiest days of my life

Herregud vilket bra slut på mitt utbytesår, kunde omöjligt slutat bättre. I fredags och lördags var det State Track här i Nebraska. Som jag sagt förut är det den största friidrotts-trävlingen i hela staten och vi, mitt stafettlag, kvalificerade oss dit! Dock var vi rankade 13 av 16 så vårt mål var i princip att inte komma sist, men bara att ta sig till State är coolt i sig själv!
 
Vi var väldigt nervösa då vi, två dagar innan tävlingen, hade bytt plats på Sarah och Courtney som spriner 1a och 3e sträckan! Vi hade alltså aldrig sprungit ett race med den nya ordningen så vi visste inte hur det skulle gå. Det var två heats, och vi var placerade i bana 7 i det långsamma heatet, typ den sämsta placeringen possible. Alla såg så jäääkla snabba ut hah. I alla fall, vårt mål var att inte komma sist i vårt heat. Jag var så nervös att jag mådde illa när jag stod och väntade på att Courtney skulle komma springdes mot mig. Lilla Tyra från Sverige springer i den största friidrottstävlingen i hela Nebraska, hur sjukt är inte det? Riktigt sjukt.

Pistolen sköts och de började springa. Courtney gjorde ett grymt jobb på första sträckan och var i täten i princip hela vägen. När jag fick pinnen låg vi 3a och jag sprang som jag aldrig gjort förut och när jag lämnade den till Sarah låg vi FÖRST. Sarah sprang och tappade lite så när sistasträckan kom, och Chloe skulle springa, låg vi 4a.. Chloe alltså, vilken hjälte! Hon gick från 4a till FÖRST! Tror aldrig jag skrikit så mycket i hela mitt liv. Alla trodde Stanton skulle vinna vårt heat, men där kom Chloe, två meter innan mållinjen och swishade förbi!! SÅ JÄVLA GRYM. Men det var ett till heat, med alla lag som var rankade bäst, så vi var sjukt nervösa för att de hur dem sprang. Vi sprang på 51.6 sekunder, två sekunder snabbare än vad vi brukar, och det enda vi kollade på var hur deras tider var. VI KUNDE INTE TRO VÅRA ÖGON när alla tider kom upp på stora skärmen. MALCOLM KOM TREA!!!!!!!! I långsamma heatet, bana 7, kommer Malcolm och förvånar alla! Av alla lag, där vi var rankade 13 av 16, sprang vi snabbare än alla förutom 2 lag! Vår coach kom springades och skrek att vi slagit skolrekordet också, så mitt namn kommer sitta uppe i Malcolm High School ända tills det slås igen- vilket enligt alla kommer ta lång tid! Förberedda på att komma typ sist, slutar vi 3a i State, slår ett skolrekord och slår vårt personbästa med 2 sekunder. Kan fortfarande inte riktigt förstå det. 

Jag, Sarah, Courtney och Chloe hoppade runt, skrek, fick tårar i ögonen, skakade och var helt till oss och hela Malcolmpubliken kom ner och grattade oss! Chloe är senior så det var ett sjukt bra avslut på hennes high school karriär och min med!

Är så otroligt glad och tacksam att jag fått vara med om det här och jag kommer sakna track så jäkla mycket. Alla minnen, alla fina människor jag träffat, team mates, coaches, allt.
Innan det blev helt fullt med människor. Det var tydligen 30 000 människor där när det var som mest, sjukt. 
Min fina Emma!
Bästa supportern!
<3
I väntan på att det snabba heatet skulle springa. 
Kolla kolla på skärmen och alla tider!!
OMG VI KOM TREA
Helt jäkla sjukt!
Jag och bästa coachen, Danis!
Bästa tjejerna! Sarah, Chloe, jag och Courtney!
 
24 maj 2014, kom 3a i Nebraska State Track 4x1 relay. Ett minne för livet, helt klart. 
 

nu till sommaren

Två jeansshorts jag köpt nyligen. Var ju bara tvungen att köpa ett par amerikanska, haha! I alla fall, perfekt till sommaren, vad tycks?
Köpta på Abercrombie och Charlotte Russe.

perfect start of the summer

Igår fick jag allstå SOMMARLOV. Helt underbart. Dock var det en väldigt emotionell skoldag då jag var tvungen att säga hej då till en del vänner som jag inte kommer hinna se innan jag åker. I sista klassen under dagen började jag gråta mitt från ingenstans, otroligt märkligt men tror det var därför jag verkligen insåg att det var sista lektionen på Malcolm, ever- ganska sad. Efter skolan hade jag träning (tränade hand offs inför state på fre-lör), åkte sedan hem och åt lunch och sedan kom Charlee och Hayley över. Vi hängde hos mig ett tag innan jag och Charlee begav oss till the Junior Camp out som var på kvällen. Hela min grade hade en bonfire vid Pawnee Lake för att fira sommarlovet! Underbart mysig kväll; grillade smores, varm korv, dansade, fiskade, sjöng, satt vid elden, tog massa fina bilder och hade det jättekul med mina galna amerikanare. Charlee skjutsade hem mig sent på kvällen då jag skulle ha tidig morgonträning vid 6.30 dagen efter.
Kramkalas efter skolan
Jag, Charlee, Darian och Shi i baken på en truck haaha. 
Haha Seth i bakgrunden
Kommer sakna Shi så mycket....
Hur söt är hon inte?
I tältet
Lånade Nicks keps hela kvällen, Malcolm<3
Dans party på bordet
Innan alla hade kommit och innan det blev mörkt! Så fint där vi var!
 
Nu ligger jag här i min varma säng efter en regnig och kall träning. Tyler hann in i duschen innan mig så varmvattnet var i princip slut när jag skulle duscha- så jag är inte direkt varmare efter duschen haha. Idag ska jag mysa något galet, och vid 5 kommer Emily och hämtar upp mig då vi har en carb-load på Fizolis inför State. 
 
Hoppas ni har en bra torsdag hemma i Sverige! Helt sjukt att jag redan har sommarlov, det blir ett tre månaders lov för mig i år, najs. Vi hörs, puss<3
_____________________________________________________________________________________________
Isabell: hump day
Asså jag börjar typ gråta när jag tänker på att du snart åker hem. Kommer du fortsätta med din blogg hemma eller kommer du sluta med den helt? :(
 
Men gud vad söt du är! Då gråter vi tillsammans,...:(  Och angående bloggandet; Jag älskar att blogga och inspirera människor så jag kommer absolut försöka fortsätta blogga när jag kommer hem! Vet inte hur vardagen kommer bli och om jag kommer ha mycket att blogga om men det är så kul att dokumentera sin vardag! Hade inte förväntat att så många människor skulle läsa min utbytessblogg vilket har gjort mig jätteglad och ju fler som läser- desto mer taggad blir jag på att uppdatera. Så om ni hänger kvar öven fast jag kommer hem till Svearike, så lär jag fortsätta :) Ni är så fina allihopa och att så många följt min blogg under året, gör mig så glad! Puss!
 

last day of high school

Imorgon är min sista dag i high school i USA. Det är dessutom en halvdag så slutar redan vid 12! Om jag inte varit en State Qualifier hade jag kunnat gå hem men vi har träning right after school till typ två. Här i USA är sista dagen av skolan ingen big deal om man inte är senior. Det är en helt vanlig skoldag (fast man typ kollar på film i varje klass) och sen går alla bara hem. Alla Juniors ska dock ha en Junior Camp out på kvällen så vi drar antagligen dit!
 
Att min high school karriär är slut har jag blandade känslor över. Känns sjukt att jag, efter imorgon, aldrig kommer gå på Malcolm High längre. Kommer aldrig gå i the hallway, gå mellan klass till klass och vara en del av the Clippers. Men nu är det här kapitlet av mitt liv slut, och jag ska vara glad över den månaderna jag fått tillbringa här! Är så sjukt tacksam över att ha gått på ett så mysigt och bra high school- helt klart en once in a life time opportunity!
 
Avslutade precis en Skype med finaste Anna i Reno. Sjukt länge sedan jag pratade med henne och jag saknar henne sjukligt mycket, snart ses vi hemma i Sverige! 
 
Nu somnar jag- peace out. 
 

two weeks

Jaa hörrni, nu börjar nedräkingen på riktigt... Om prick två veckor sätter jag mig på flyget över Atlanten hem till Sverige igen. Det känns så absurt och overkligt och jag vet inte vart jag ska ta vägen. Att lämna mitt liv här borta; vänner, familj, skola, rutiner, mitt hus, malcolm, lincoln, allt- kommer vara otroligt jobbigt. På bara 10 månader har jag byggt upp ett helt nytt liv, och att lämna det utan att veta när jag kommer tillbaka, är väldigt läskigt. 
 
Har aldrig varit så kluven i hela mitt liv. Det är som att ena halvan av mig vill åka hem men andra vill stanna. Livet här borta är så himla lätt; inga beskymmer. Men jag saknar Sverige väldigt mycket och tycker det ska bli sjukt kul att träffa alla igen. 10 månader i USA har fått mig att inser hur underbart Sverige verkligen är; friheten vi har, hur vackert det är, hur underbar mat vi har, skolsystemet, vänner, familj, tryggheten och möjligheterna. Någonting som jag nu värdesätter mycket mer än vad jag gjorde innan jag åkte. Det är lätt att man tar saker för givet när man väl har det, det är inte förrän man är utan det i ett år som man inser hur underbart det är. 
 
Tanken av att mitt utbytssår har kommit till ett slut får mig nästan att börja gråta, det har alltid varit framför mig, något att se fram emot, men snart är det slut och bara minnen finns kvar.
 
"Don't cry because it's over, Smile because it happened"
 
Det kommer inte vara samma Tyra som kliver av flygplanet i Sverige om två veckor, som lämnade Sverige för 10 månader sedan. Att åka på utbytesår förändrar ditt liv. Oavsett om du tänker på det eller inte, i slutet av året är du en ny person. Jag kommer såklart fortfarade vara Tyra, men en Tyra med mer livserfarenhet och med ett nytt sätt att se på livet. 
 
Utbytesår är det bästa som finns och alla borde få möjligheten att uppleva det,

district track @wilber-clatonia high school

I torsdags var det viktigaste track meetet på säsongen, nämligen Districts. Där avgörs det om man går till State eller inte. Jag har haft problem med min ankle så var lite orolig hur jag skulle prestera, men det gick bra ändå! Jag kom 3a i 100 (top 1 och 2 går till State...) och vi VANN 4x100 relay så vi tog oss till state! Är den första utbytesstudenten at Malcolm som har made it to state i track, lite coolt ;) Jag springer andra sträckan och när jag fick pinnen var det tre lag framför oss, men när jag lämnade över pinnen till Courtney så var vi först! Så jag bidrog en hel del! Chloe på slutet är också helt jäkla grym (hon made it to state i alla hennes event) så mycket tack till henne!
 
State är nästa vecka, dagen efter vi slutar skolan, och jag taggar så sjukt mycket! Väldigt roligt att få uppleva ett sånt meet då det tydligen är sjukt stort och coolt!
Tre fjärdedelar var stafettlaget, Sarah, Chloe och jag<3 bästa
100m prelims
Sprintar förbi de andra lagen på stafetten!
Vår fina coach Danice och hela laget<3
Alla tjejer som kvalifiserade till STATE. Chloe, Sarah, jag, Amanda, Emily, Courtney, Hailey!
<3

quick update: WE MADE IT TO STATE


Är så sjukt jäkla glad!!! Mitt stafettlag kvalificerade till State Track idag, vi är grymma!! Är så glad att jag får vara en del av det här!  #merica 

hump day

Idag är det onsdag aka hump day här i USA. Bara fyra skoldagar kvar innan sommarlov vilket är helt sjukt. Fyra ynka dagar?! Sen är hela min high school karriär över..... Vi slutar på onsdag men imorgon har vi Track Districts hela dagen så ingen skola då inte. Är faktiskt nervös för imorgon, har lite press! Jag är ju med i stafettlaget och vi är tippade att gå till state, såååå det är grymt kul (men lite nervöst). State är alltså en tävling för alla i hela Nebraska, bara de bästa av de bästa får åka!
 
Skolan är chill som sjutton för tillfället. Eller, egentligen är det slutspurten och alla försöker fixa sina betyg m.m. men jag har i princip tagit sommarlov redan. Det är helt sjukt vad jag chillar, har aldrig i hela mitt liv varit så slackig. Men det gäller att njuta när jag fakstiskt kan, är inte taggad för i höst och tvåan på gymnasiet... 
______________________________________________________________________________________________
Hur mycket spelar platsen man är på roll egentligen? På senaste har jag börjat att nästan ångra att jag inte gjorde delstatsval... Efter att ha förstått att man inte begränsar familjer utan att de bara börjar leta där. 
Vad tycker du? Kram!
 
-Det kan jag inte ge ett rakt svar på egentligen, det är ju upp helt till dig! Men jag kan dela med mig om vad jag tycker. När jag blev placerad i Nebraska var min reaktion typ "wtf, var sjutton ligger det". Det var kanske inte det första stället jag trodde eller ville bli placerad i. Men jag har nu lärt mig att man aldrig ska dömma ett ställe utan att faktiskt ha varit där, och nu skulle jag inte velat bli placerad någon annan stans! Platsen spelar ärligt talat inte så jääättestor roll heller, det allra viktigaste är att du hamnar i en familj som du passar i (jag hade inga krav i min ansökan, inga delstatsval eller nått, var bara helt mig själv och fick världens bästa värdfamilj). Det kommer bli ett äventyr och någonting heeeelt annorlunda oavsett var du hamnar och du kommer lära dig att älska din stat, och plus: jag hade nog aldrig åkt till Nebraska om det inte vore för det här året. Jag kommer nog åka till Kalifornien eller Florida andra gånger i livet, så det är kul att fått bo på ett ställe som jag aldrig annars skulle åkt till. Och det visade sig att Nebraska var helt underbart, mina stereotyper var alltså helt fel.
 
Men jag förstår din tanke, med att de inte begränsar familjer när de letar familj osv. så vad har du egentligen att förlora om du gör ett delstatsval? Först och främst, organisationen kan ju faktiskt missa en underbar familj i en stat bara för att du gjort delstatsval. Och dessutom tycker jag att det är en del av äventyret, att inte veta över huvud taget och bli random placerad någonstans i hela USA, det är modigt. Men du, jag tycker inte du ska oroa dig. Jag har märkt nu efter ett år som utbytesstudent att kommande utbytesstudenter är så himla oroliga för massa saker som jag nu vet inte alls är något att oroa sig för. Jag var i och för sig likadan för ett år sedan, men med lite kött på benen kan jag bara säga till er alla "slappna av och var inte så nervösa". Allt kommer lösa sig, även om det inte blir precis som du tänkt dig. Och varför slösa bort den sista dyrbara tiden i Sverige över att gå runt och oroa sig för vad som SKA hända? 
                                         

om att gå på en liten skola

Mem
Tyra! Hur många elever går det på din high school? Jag ska gå på en jätteliten och jag undrar hur det isfåsll har gått för dig om du har gått i en liten skola som du har sagt! Skulle vara såååå otroligt tacksam om du svarade på min fråga för jag har undrat jättelänge och är fortfarande orolig för hur jag själv kommer att klara av det... kram
 
Hej på dig! Jag tänkte svara på den här frågan då det är ganska många som undrat. På min high school går det drygt 200 personer, 40-50 studenter i varje årskurs (min har 40), vilket jag tycker är väldigt litet. Jag var såklart lite orolig hur allt skulle bli innan jag åkte när jag fick reda på att allt var så litet, så jag förstår dig precis! Och jag kan säga en sak, oroa dig inte! Jag älskar min skola. Att den är mindre gör det väldigt lätt att lära känna människor i början. I princip alla kommer veta vem du är eftersom alla känner igen alla, så du kommer få väldigt mycket uppmärksamhet vilket jag har tyckt varit superkul! Du kommer också ha större chans att vara väldigt engagerad i sporter då det inte är lika svårt att platsa i lagen. Jag har t.ex. varit i varsity cross country och track och kommer antagligen gå till state i track, vilket jag kanske inte skulle fått göra om min skola var enorm!
 
Jag är sååå glad att jag blev placerad i min skola, har träffat underbara människor som jag inte kan tänka mitt lilv utan! Känslan i skolan är så personlig vilket jag älskar, känner alla i hela high school i princip. Det viktigaste är ju faktiskt inte hur stor skolan är, utan människorna i skolan! Såklart skulle det vara kul att gå på en stor skola också, då det kanske är det första man tänker på när man hör "high school" men en liten skola är underbart också. Det finns dåliga och bra saker med båda, så försök att fokusera på det bra! Ibland är jag supertrött på att skolan är så liten och att man inte träffar nytt folk så ofta men då tänker jag bara på hur bra placering jag fått och hur bra jag trivs! Och hela året handlar ju om att anpssa sig till någonting helt nytt, så det är en del av upplevelsen! Var bara öppen till allt så kommer det, med största sannolikhet, bli underbart för dig med!

turn down for what

I lördags hängde jag med Emma och Brittany efter alla graduation parties. Vi åkte hem till Emma, gick på promenad, tog fina bilder, myste och spelade Just Dance hela kvällen- värt. Kommer sakna dem så mycket. 
merica
Emma på Cane's<3
finaste brittany
inside joke hahahahaha. 
<3
 
I söndags var det Morsdag här i USA och det firade vi med att äta på Applebee's (omg love that restaurant so much). 
Jag och världens bästa värdmamma
Asså får man va sötare? Vi garvade sönder över hur stel Neil ser ut haha. 
På eftermiddagen åkte vi till vår sysslings graduation två timmar bort. Här är några av sysslingarna på Lindas sida!

“You will never be completely at home again, because part of your heart will always be elsewhere. That is the price you pay for the richness of loving and knowing people in more than one place.”

 

tornado kaos

Hej vänner. Jaa, Nebraska är ju känt för sitt bipolära väder och nu har tornado-säsongen kommit. I helgen har det varit en väldigt seriös storm här i norra Lincoln och det var faktiskt väldigt läskigt. Malcolm blev nämnt på radion (och om Malcolm blir nämnt är det seriöst, inte direkt den största och första staden man nämner), och alla var tvingade att söka skydd i sin källare. Träd föll, folk blev av med elekticitet, men här i Malcolm blev det inte så farligt som vi trodde. Däremot, i Beaver Crossing, där Kostik bor, har det varit bokstavligen KAOS. Lyckligtvis klarade sig Kostiks hus men inte många hus i hans stad står upp. Tak, väggar, hela hus, alla träd, affärer och massa mer är helt sönder- det ser ut som någon släppt en bomb där. Många familjer fick sova på skolan eller i bilar för att ha någonstans att sova. Beaver Crossing blev påverkad mest av stormen då tornadon slog ned exakt där. Sjukt läskigt men ingen blev skadad vilket var tur.
 
Idag, måndag, hade Kostiks skola stängt för att alla studenter och lärare skulle hjälpa till att städa the community efter den hemska stormen. Kostik gick upp vid 7am och städade ända till 7 på kvällen. Hans skola kommer antagligen inte ha skola på hela veckan vilket betyder att Kostik inte kommer gå i skolan mer alls. Inte direkt för en bra anledning dock.....
 
När Kostik hjälpte till i down town Beaver Crossing hela dagen
De har pratat mycket om stormen på tv. En man från Beaver Crossing som blev av med hela sitt hus i stormen.
Ett hus som förlorade sitt tak
Beaver Crossing är så yttepytte litet att det är lite coolt att de är med på nyheterna. Tror nästan det är mindre än Malcolm! Kostik berättade att det var så häftigt hur hela communitit samlas och hjälps åt i en sån här naturkatastrof. Även fast det är fruktansvärt så var det ganska coolt att vara med om sa han. 

Malcolm Graduation

Igår var det GRADUATION TIME här i Malcolm. Jag och tre andra juniors hade som sagt blivit utvalda att vara Junior Attendents, vilket innebar att dela ut program i början och sedan stå på scen och dela ut blommor till the graduates när de var klara. Jag hade min väska och mobil inne i the office så kunde dessvärre inte ta några bilder av själva cermonin (ska försöka hitta lite bilder så jag kan visa hur det såg ut), men det var hur coolt som helst! Helt klart en upplevelse jag inte lär få uppleva igen. Det kändes som en film typ, när de ropade upp namnen, de fick sina diplom och i slutet när alla kastade upp sin hatt i luften!  Efter cermonin, som varade i drygt en timme, stack jag, Shi, Charlee, Savannah och Sam iväg på massa graduation parties. 
Jag och min favoritsenior Chloe efter cermonin!
Påväg till graduationparties, Shi och Charlee i framsätet!
Sam, Savannah och jag i bak.
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0