flygningen

Tänkte berätta lite om flygningen hit!
 
Jag och min familj åkte hemifrån kvart i sju på morgonen den 2 augusti, vilket också var sista gången jag var i mitt hus för alltid- konstig tanke. Vi kom till Arlanda drygt 20 minuter senare där vi checkade in mitt baggage hela vägen till slutdestinationen, och sedan sa hejdå. Jag gick igenom passkontrollen och gick sedan runt och försökte döda lite tid då jag hade två timmar kvar innan planet skulle boarda. (YFU sa att vi skulle vara på flygplatsen 3h innnan, det var väldigt onödigt kan jag säga haha). 
 
Allt gick galant ända till Chicago. Fick turen att sitta brevid en supergullig amerikansk dam under flygningen över Atlanten och vi satt och pratade en hel del om hur kul jag kommer att ha det haha. 
 
Väl på Chicago-OHARE Airport började den delen jag var lite nervös för. Men allt började superbra, jag gick igenom passkontrollen igen , hämtade ut mitt baggage och gick mot Transfer. Gick till en Re-checkin disk, droppade mitt baggage, och tog tåget mot terminal 2 där mitt flyg mot Lincoln skulle gå. Yes, jag klarade det tänkte jag. Nu är det bara att vänta i 3h på flyget. Chill. Jag kollade på boarden och 75% av alla avgångar var försenade, men inte min! "On time" stod det YES. Jag chillade i en halvtimme typ, kollade boarden igen och då hade mitt flyg också blivit försenat. Fan. Jag kom till Chicago 12.00, mitt flyg skulle egentligen gå 17.45, men nu skulle det gå 19.45. Härligt, vänta mer än 7h totalt. Jag fick damp typ och stod och stirrade på den där jäkla skylten, den kaaaaanske skulle ändra tillbaka. Nej. Samtidigt med förseningen så ändrades också gate, och terminal.... Då började vandringen mot den andra terminalen. Chicago är den näst största flygplatsen i världen så ja det tog sin tid. Jetlaggen började kännas av, den var ca 1 på natten och efter en hel dag av flyg var jag ganska trött. Men jag hade 2h innan flyget gick så det var bara att hålla sig vaken. Väl framme vid gaten hade jag gråten i halsen, jag var så jävla trött, mina ben var helt slut och orkade inte med mer strul. Gaten hade hittills ändrats 4 gånger så jag vågade inte somna, tänk om jag skulle sitta vid fel gate. Så klart var det ännu mer förseningar men äntligen, efter 8h väntan på flygplatsen, fick jag boarda mitt plan mot Lincoln. Jag skakade för jag var så trött. Klockan började närma sig 3 på natten för mig  och jag hade så ont i huvudet, men nu kunde jag andas. Jag somnade innan vi ens hade lyft och sov i 1 timme innan jag bytte om till jeans och fräschade till mig lite innan jag landade.  
 
På Chicago-flygplatsen (prioriterade inte direkt att ta bilder, därav den helkassa bilden)
 
Efter att ha satt mig i bilen på väg mot Arlanda 23h sedan gick jag äntligen ut och mötte upp min värdfamilj på flygplatsen. Det var väldigt lätt att hitta dem för de var de ända som stod och väntade hahahaha. De hade fixat en jättefin skylt och var så söta mot mig när jag kom dit. Min värdbror hade klätt sig som en typisk kille från Nebraska, haha så skön. Vi kom hem 15 minuter senare, jag åt lite mat, de gav mig en snabb tour av huset och sedan däckade jag helt slut i sängen (halv fyra svensk tid). 
 
Såå, flygningen tog några timmar längre än vad jag hade förväntat mig MEN jag klarade det och det är det viktigaste (va många "det" det blev där). 
 
VI HÖRS!

i luften

Waah, om allt gått som det ska sitter jag nu i luften över Atlanten på väg mot mitt livs största äventyr! Jag kanske skriver när jag är i Chicago, annars hörs vi när jag är framme!!!
*förpublicerat*
 
 

på arlanda

Hej vänner! Nu sitter jag vid gaten och väntar på att boarda planet. Allt har gått bra hittills! Sa hej då till familjen utanför passkontrollen, käkade lite mat (man känner sig oerhört självständig när man sitter å äter frukost själv haha) och nu väntar jag som sagt på att boarda.

Jag har sett några som ser ut som typiska utbytesstudenter så jag hoppas att någon av dem ska med samma flyg! Nu ska jag låta mobilen ladda så den har fullt batteri när jag börjar flyga!

SNART FLYGER JAG!


sista timmarna hemma.

Igår gick jag och la mig runt tolv, superspänd och lite nervös inför morgondagen. Sov hela natten men vaknade upp vid 5 och kunde inte somna om. Nu ligger jag i sängen, klarvaken, njuter av att inte behöva gå upp samtidigt som jag sakta men säkert inser att det här är de sista timmarna kvar i mitt hus och Sverige; om mindre än två timmar åker vi mot ARLANDA. 
 
Åh herre, kollade precis på startsidan och på vänsterspalten i min blogg "0 dagar kvar till USA!" Det känns så sjuk!
 
En en gång, händer verkligen det här?
 
 

nedräknaren

Den här nedräknaren har hängt med ända sedan jag köpte flygbiljett, vilket var i februari. Att det står "1 day until" är helt galet. Helt galet.
 

sista dagen i sverige

Idag vaknade jag upp med tusen fjärilar i magen; fjärilar av nervositet och förväntan men också blandat med en del sorg. Det är så extremt svårt att berätta vad som händer i mitt huvud just nu, när personer frågar "hur känns det..?" vet jag ärligt inte vad jag ska svara. Ena delen av mig sitter redan på planet mot Nebraska och är så larvig taggad på allt, medan den andra delen vill inte att det här är sista dagen i Sverige på ett år, utan vill stanna kvar i Sverige ett tag till för att ha tid att säga hej då till alla människor jag inte hunnit träffa. Just nu är jag verkligen ledsen över att jag inte haft tid att träffa och säga hej då på riktigt till några vänner, och det gör verkligen ont i magen när jag inser att jag inte kommer kunna träffa dem förrän om ett år igen. 
 
Bortsätt från att jag inte hunnit träffa lite vänner och att jag är allmänt nervös inför att åka så går det inte att beskriva hur galet taggad jag är just nu. Jag har sett fram emot det här i över tre år och imorgon smäller det verkligen. Jag har förberett packningen till och från hela veckan och idag packade jag och mamma ner allt i resväskan. Nu står den färdig och klar i mitt rum och väntar bara på att bli utburen i bilen och körd till Arlanda. Resten av dagen ska jag rensa ur hela min garderob och mitt rum då imorgon är sista dagen jag kommer vara i mitt hus för alltid. Som jag sagt så flyttar min familj under året jag är i USA så i juni när jag kommer hem bor vi någon annan stans. Emmelie och Karro kommer också förbi i eftermiddag för ett sista hej då. 
 
Ikväll blir det en sista svennemiddag med familjen och imorgon går bilen 06.45 mot ARLANDA. 
DET HÄR HÄNDER VERKLIGEN HÖRRNI, HUR SJUKT ÄR DET INTE?!?!?!?!?
på min avskedsmiddag med Emmelie och Sosso, två av mina bästa vänner. 

tyra fyra

fyra dagar tills jag lämnar svensk mark.
fyra dagar tills jag lämnar alla som betyder allt för mig.
fyra dagar tills jag lämnar allt jag är så trött på.
fyra dagar tills jag lämnar allt jag inte nu vet att jag kommer sakna. 
fyra dagar tills allt börjar.
--ävent(f)yras
 

Let the packing begin....

 
 
 

tankar.

"shit, jag åker snart"

"kommer jag tappa bort mig på Chicago-flygplatsen?"

"åh jag vill träffa min värdfamilj nu nu nu"

"jag undrar vad som kommer hända i Sverige när jag är borta..?"

"...kommer något hända?"

"kommer folk glömma bort mig här hemma?"

"jag undrar vad min värdfamilj gör just precis NU"

"tänk om jag glömt något jätteviktigt papper eller intyg eller något som gör att jag inte kan åka"

"hur ska jag kunna prata engelska hela tiden?"

"kommer jag klara mig på egen hand så pass länge?

"kommer jag lära mig rida? Jag på en häst, haha"

"vad kommer jag äta till frukost varje dag?"

"jag undrar hur första dagen i skolan kommer bli"

"jag undrar vart jag och min värdfamilj kommer resa under året"

"tänk om jag blir fet"

"kommer någon vilja vara med mig?"

"jag undrar hur första mötet med v-familjen blir"

"kan jag inte få åka nu?"

"kan inte den här veckan gå superlångsamt?"

"vad fan håller jag på med egentligen?"

"fyfan vad det här ska bli bra"

"nu kör vi"


EN VECKA KVAR

Wow. Idag är ytterligare en milstolpe. Den första var när det var 100 dagar kvar. Den andra var vid 1 månad. Nu är det 1 vecka. 7 dagar. This is the milstolpe of the milstolps. 
 
Jag befinner mig i en fet USA-bubbla nu. Allt jag gör, tänker, pratar om eller planerar för handlar om USA. De sista dagarna är helt smockfyllda och planerade in i minsta detalj för att jag ska hinna med allt jag vill innan jag åker; Träffa kompisar, planera vad jag ska packa, packa (!), hinna rensa ut hela mitt rum (min familj flyttar under året jag är i USA), jobba, bli ännu mer taggad på att åka (går det..?) och bara njuta av de sista dagarna i Sverige på ett år. Den här veckan kommer gå fort...
 
Idag träffade jag äntligen Karro! Hon hjälpte mig att börja planera min packning och jag känner att jag ligger i fas. Jag vet typ vad jag vill ha med mig, nu är det bara att lägga ner i väskan. Jag har bestämt mig för att all packning och alla förberedelser ska vara klart senast onsdag, vill inte stå dagen innan jag åker och inte vara klar. Då vill jag endast njuta av sista dagen och inte ha packningsångest. Låter som en plan eller hur? 
 
Imma miss u

perfekt Tajming

Seriöst, perfekt tajming. Jag och min fina vän Anna som också ska till USA bestämde för några dagar sedan att vi skulle träffas idag. Hon hade inte fått sin familj än, var allmänt ledsen över det och vi satt igår kväll och pratade i telefon om att hennes familj nog kommer snart. SÅÅ idag hände det, äntligen fick hon mailet hon väntat på hela det här året "du har fått värdfamilj". När Anna ringde mig var jag på jobbet men av ren tur så skulle jag lägga ner min klocka i väskan PRECIS när hon ringde. Så fort jag såg att det var Anna som ringde visste jag vad det handlade om och var bara tvungen att svara.
 
Så den här kvällen har varit fylld av tagg kring USA för nu har båda fått familj, äntligen!!! Är så glad för henne och det verkar så bra! Så perfekt att hon fick familj just när vi skulle träffas.
 
Även fast vi båda var så extremt glada och övertaggade visste vi att det här var sista gången vi hängde tms på ett år. Jag har fortfarande svårt att fatta. Om en vecka står min packning klar och jag ska sova sista natten i Sverige på ett år.  
 
Pose it like an American yo
 

överlevnadsguide '31 punkter

För två år sedan läste jag en utbytessblogg av en tjej som heter Eira, hon var i Arizona. I ett inlägg skrev hon en "överlevnadsguide" för kommande utbytesstudenter och jag hittade den igen för några dagar sedan och tyckte att det var riktigt bra saker att tänka på. Det här är helt ifrån Eiras perspektiv och jag har inte ändrat den någonting, enjoy :)

......... 

# Om jag hade åkt igen hade jag inte gjort något delstatsval. Jag älskar Arizona och kan inte vara mer nöjd med den placering jag fick. Men jag kollar ändå tillbaka och tänker, men om jag inte hade gjort val, vart hade jag hamnat då. Det är lite det som är så kul med utbtytesåret tycker jag, att man inte vet så mycket innan man åker, man kastar sig bara in. Låter cheesy men det är verkligen värdfamiljen som är viktigast och inte vart man hamnar.

 

# Var helt dig själv och var ärlig i det personliga brevet och under ansökningen så du får en familj som passar dig

 

# Gå på utbytesträffar! Där träffade jag personer jag tror kommer hänga med hela livet nu. Det är underbara att prata med innan USA, i USA och får en att känna sig mindre ensam efter.


# När ni flyger, ha alla viktiga papper, pass, flight ticket och allt det där på ett ställe, gärna någon typ av plånbok, clutch, nessisär, pärm eller nån liten bag så slipper man stressa och känner att man har koll på allt.

 

# - Tänk på att det oftast är rätt kallt på flygplan så ta på er varma och mysiga kläder


# - Planera tiden i New York - de är få timmar man är där, så efter att guidningen är över, gör ett schema med dina vänner så att ni inte velar omkring utan får gjort det ni vill göra. Vill ni olika saker, dela upp er. Ta vara av tiden där.


# - Försök att få mycket sömn på planet till värdfamiljen, jag var helt knocked out när jag kom dit och somna på soffan det första jag gjorde..


# - Var inte blyg och försiktig i början, ge dom stora kramar och var dig själv! De har valt dig remember, de är supernyfikna på vad du är för en! Ni kommer ju bo med varandra i 10 månader, lika bra att försöka vara bekväm med varandra redan från början

 

# - Packa med rikligt med djungelvrål - reaktionerna är underbara!

 

# - Skaffa ICA banken kort, så slipper du utgifter vid utdrag. Men om jag kollar tillbaka på det hade det nog varit värt att starta ett amerikanskt konto från typ Bank of America och föra över. Kunde inte handla med mitt kort i affärer och heller inte kolla hur mycket jag hade och så. Det kostar ingenting att öppna upp ett nytt konto med Bank of America, faktiskt så får man 25 dollars rakt på kortet!


# - Jag har tjatat om detta som tusan på min blogg men allting blir vad man gör det till. Ingen eller inget annat kan göra dig själv glad förutom just du! Du ansvarar för din egna glädje, dina känslor, handlingar. Kom ihåg att glädje inte handlar om perfektion men om vad man gör situationen till och hur man väljer att se på saker. Så njut det som är bra och skit i resten. Fokusera på ditt liv i USA istället för Sverige så du slipper hemlängtan. Det är bara 10 månader, känns som en evighet då men när du kommer hem kommer du märka att, herrregud det var inte så mycket ändå. Du har allt tid i världen att umgås med dina svenska vänner och familj sen och leva Sverige, så spara det för ett år och lev det du har just då istället.

 

# Var öppen för förändringarna du kommer stöta på! Häng inte up er så mycket på grejer som känns annorlunda, det är ju bara för året, när du kommer hem igen kan du gå tillbaka till din vanliga livsstil. Se det som en kulturskillnad, det är det du åkte iväg för att uppleva eller hur!


# - Gå med i en sport eller aktivitet - där kommer du möta massa nya ansikten som säkert blir dina vänner.


# - Smile, se snäll och öppen ut


# - Tänk inte på hur engelskan låter, fick sjukt många kommentarer om att min accent var sexig och att den svenska accenten var i dom top tre hetaste haha! So dont worry ;)

 


# - Testa allting på din matlista, hehe. Ja men hallå du är ju i USA bara
för det året, so what om du går upp lite. Du får en full american experience, bara att gå ner när man kommr hem!


# - Ta roliga klasser där man umgås mycket under lektionerna, typ TV production, yearbook, choir, diskutionsklasser, dance, idrott m.m


# - Nu är detta kanske dumt att komma från mig som bloggade rätt mycket men försök att inte göra det för mycket, samma sak med facebook. Försök att inte hänga kvar så mycket i Sverige utan ha båda benen i USA så tror jag att din tid kommer bli bättre och hemlängtan mindre.


# Be proud of yourself!! Gå med huvudet högt, du är på egen hand i USA ju. Om saker går åt skogen, be a fighter! Du kommer ta dig igenom det, det kommer göra dig stark. Se det som en utmaning och sätt att växa, och kom ihåg att du är starkare än alla problem som kommer din väg. Om du har styrkan till att våga hoppa och ta en så stor risk, ja då har du styrka till att ta dig igenom whatever is going on too, no doubt.

 

# - Ta chanser, pröva allt. Ha som mål att åka hem utan regrets! Om någon kommer med ett förslag, testa det även om det kanske inte är din grej. Du kaske tycker det är jättekul. Gå på try outs med sporter du inte testat förr, man jan ju i alla fall prova.


# - Känns det tufft, prata med andra utbytesstudenter antingen på skolan, i området eller på internett. Hjälpte mig mycket att känna att man inte var ensam i situationen


# Gör en lista med det du vill hinna med under ditt år. 10 månader går fort, se till så att de spenderas till det du vill när du väl är där


# Tro på dig själv, have some confidence - det tror jag är jätteviktigt att ta sig fram när man är helt själv och utan nånting att stödja sig mot

 

# Var på med vänner, jag hade många vänner som sa att de tänkte "but everyone wants to hang out with you so I didn't bother to ask you to hang out cuz I thought you were busy all the time" de tar liksom för givet att man är utbytesstudent och alla är intresserade av en. Låt inte folk bara komma till dig utan var på och skapa vänner själv.


# Ta med två adaptrar så du kan använda fler saker sammtidigt

 

# Om du vill byta familj - byt! Om det är något du är missnöjd med - gör något åt det. Gå inte runt och vänta på att saker och ting ska klarna upp, det kommer du nog ångra senare.


# Ha som motto att varje dag ska vara minnesvärd


# Se så myckeet av USA som du kan. USA är ju 50 stater, där du är är bara en liten del. Om du kan resa omkring så ta chansen!

 

# Tänk på vad du säger, i USA är det inte som här där man kan svära lite här och där. Det är väldigt viktigt att man har ett vårdat språk. Det är jätteviktigt att man visar stor respekt för vuxna, på ett helt annat sätt än i Sverige. Där är det Mr. och Mrs. som gäller och man ska verkligen tänka på att vara artig, säga excuse me och please och sånt.


# Gå full out på saker, i USA är dom lite galnare. Typ halloween och spirit week och sånt när man ska klä upp sig i skolan.


# Have fun! Problem som du stöter på kommer kanske kännas stora just då men vad jag märkte efter ett tag var i alla fall att jag tog vissa saker lite för seriöst. Ha kul bara, enjoy your time. Ta in allting och uppskatta det du har, 10 månader går snabbt och gör det bästa du kan med dem.

 

 
 

11 dagar

Hej folket! Idag var jag ledig från jobbet så jag, mamma och min syster åkte in till stan för att köpa det mesta inför USA. Det första jag gjorde var att ta de allra sista vaccinet (hjärnhinneinflammation) innan avresa och dessutom en påfyllnad av TBE-vaccinet. Sedan började jakten på presenter till min värdfamilj och allt annat jag behöver innan jag åker. Vi höll nästan på nonstop från klockan tio till klockan sju och hej vad trött jag var! Men resultatet av vår stree på stan blev väldigt lyckad och vi hittade mycket fina saker! Jag vill inte skriva vad jag köpt till min v-famlilj, utan de får ni se när de fått det! Jag köpte dessutom en armbandklocka, mössa, tog ut Amerikanska dollar, låste upp min mobil så jag kan använda den i USA och mycket annat. Nu är jag helt klar inför USA förutom att jag ska köpa en hel massa godis!
 
I förrigår var jag tvungen att säga hejdå till min bästa vän Disa. Hon åkte till New York idag och kommer inte hem förrän dagen efter jag har åkt. Vi båda hade svårt att ta in och inse att den kvällen var sista gången vi skulle se varandra på 10 månader. Jag har fortfarande inte fattat, vet inte när det kommer slå mig. Nästa vecka blir ännu fler avsked till mina bästa vänner, åh jag vill inte..  
<3
 
Det känns som det var igår det var 22 dagar kvar till USA. Det var 11 dagar sedan. Om 11 dagar är jag i USA. Det kommer kännas som en dag. 

SKYPE MED USA

Ikväll skypeade jag med min värdfamilj för första gången!!! Vi satt å pratade i drygt en och en halv timme om allt och inget, det känns så otroligt bra just nu. Jag var sjukt nervös innan men det släppte sekunden jag började prata med dem. Vill bara sätta mig på flyget på direkten och träffa dem nu nu nu! Vi verkar klicka så otroligt bra och jag kan inte bärga mig innan jag möter dem på flygplatsen om 18 dagar! 
 
Vad gör jag? NU KÖR JAG!
 
 
 

remaining

3 veckor. 
2 dagar.
15 timmar.
20 minuter.
32 sekunder.
 

sanningar om oss svenskar

 
 
 

Nanana Nanana Heyeyey Goodbye

Hej folket! Jag har jobbat på konfa de senaste tre veckorna och har därför inte kunnat uppdaterat någonting. Veckorna har varit helt underbara (förutom att jag blev sjuk ett tag claaassiccc), har haft så stört roligt hela tiden; ska helt klart vara ledare igen nästa sommar när jag kommit hem från USA! 
 
När jag var borta så pausade jag lite från all USA-hysteri och fokuserade bara på att ha kul med konfirmanderna och ledarna men jag har såklart inte kunnat hålla mig från att räkna ner dagar. Idag är det 26 dagar kvar. 26 dagar!!! Mindre än en månad. Det är sjukt. Om mindre än en månad befinner jag mig i Nebraska, har träffat min värdfamilj och bott där i 5 dagar. Vet knappt vart jag ska ta vägen!!! 
 
Dagens mission är att fylla i alla papper som behövs för att fixa ett ICA-banken kort som är bra att ha i USA. Dessutom vill jag skypea med min värdfamilj snart! Är det några kommande utbytesstudenter som läser min blogg och har skypeat med era familjer? Hur var det, vad pratade ni om? Lämna gärna en kommentar!
 
Lite bilder från de senaste tre veckorna!
#1- Jag och Mathilda som indianer
#2- Jag och mina två fina fadderrum
#3- Religionsfotboll, bästa laget!
#4- Under låtsas-bröllopet, helt underbart!
#5- Mina knäppa ledar-kompisar!
#6- Lite ledar-mys
#7- Konfirmationsdagen
 
Fyfan va bra vi hade det!
.....rubriken är på en låt som vi gick runt och sjöng i princip hela tiden- bästaa!

äntligennn

Igår fick jag hem mitt visum wiiiiie!
 

förberedelseläger

Imorgon bär det av mot YFUs förberedelseläger!! :) Väldigt oklart vad vi ska göra dock men antagligen förbereda oss för vad komma skall; diskussioner, aktiviteter och sånt annat classic. Lägret är här i Stockholm och det kommer YFUare från hela Sverige (hahahaha stackars de som får resa jättelångt) så det ska bli kul att träffa alla innan alla drar! Ska bli roligt att träffa personer som är lika taggade på att åka som jag då jag ibland känner att ens kompisar som inte åker är lagom intresserade när jag pepprar dem med övertagghet inför USA varannan minut, heheh. Åker iallafall dit med mina kära vänner Sosso och Anna vilket ska bli awesum, Anna bor nämligen i Skåneland så vi träffar inte henne ofta. 
 
Är den någon person här som också åker med YFU och ska på lägret imorgon? DÅ SES VI!!! 
 
Idag är det 50 dagar kvar. 50!!!! Ingenting.

AMERIKANSKA AMBASSADEN

Gissa vad jag gjorde igår? Jag var på amerikanska ambassaden för att fixa visum woopwoop! Eftersom jag jobbar då YFU har gruppintervjun på ambassaden var jag som sagt tvungen att åka dit själv. Jag och mamma åkte hemifrån kvart över sju på morgonen och kom dit vid kvart i åtta. Det var redan kö när jag kom dit, I was like wuuut. Hur orkar folk? Jag som tyckte jag var brutalish tidig x). Jag ställde mig i alla fall i kön utanför ambassaden och efter ett tag kom jag in i ett rum med en säkerhetskontroll för att kolla så jag inte tänkte bomba ner stället liksom, känns ju säkert å bra. Fick lämna min mobil i det rummet och blev sedan förd till ett vänterum inne på ambassaden. Drog en nummerlapp och fick sitta och vänta i en halv timme innan en dam ropade upp mitt namn. Till henne gav jag alla viktiga papper som man skulle ta med, classic om jag hade glömt något hehe, och gick sedan och satte mig och väntade igen.
 
Efter yttligare 10 minuter ropade en man upp mitt namn (han sa dock fel den jävlen) och jag fick ge mina fingeravtryck. Fick vänta lite till innan en dam ropade upp mitt namn igen och hon ställde lite snabba frågor som "varför jag åkte till USA" "Vart i USA jag skulle " osv, och SEN VAR DET KLART. Nu ska jag bara vänta på att de skickar hem mitt pass med mitt visum i, tar ca en vecka :) Allt från att jag ställde mig i första kön utanför ambassaden till att jag gick hem tog totalt en timme och en kvart, vilket inte var så farligt! Har hört folk som är där hela dagen...! När jag fick ut från ambassaden var kön in tre gånger så lång än vad den var när jag kom dit, så ett tips är att komma dit så tidigt som möjligt! :) Det är värt det!
 
Äntligen är hela visum-ansökan över, besöket gick finfint och nu är det bara att vänta!
 
btw: Nästa gång jag sätter min fot i en skola är i USA!!!!!
 
Det här var väldigt awkward. Mamma skulle ta en bild på mig framför skylten men eftersom hon inte fick följa med in på ambassaden så åkte hon hem efter ett tag.... vilket resulterade i att jag fick dra en egopic hahahhaha.....alla kollade. 
I den relativt korta kön in till ambassaden (Hade skolavslutning samma dag, därav klänningen. Folk kanske trodde att jag klädde upp mig bara för att jag skulle till ambassaden yeaaaaaaah that's awkward hehe)
 
 
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0