an answer

Hej! Älskar verkligen din blogg, den är så inspirerande! Jag är sugen på att åka som utbytesstudent, men är lite nervös över vissa saker. Hur kändes det första gången du träffade din värdfamilj? Du skulle ju bo med dem hela tiden i ett års tid, är man inte fruktansvärt nervös då? Vad pratade ni liksom om vid första middagen tillsammans, var det stelt? Känns det som om du "inkräktar" i deras hem eller är det naturligt? Vore jättesnällt om du kunde svara på dessa frågor och kanske skriva lite om "första intrycket" med mera... :)
 
Jag hade som sagt turen att få min familj väldigt tidigt, redan i början av februari, så jag hade nästan lärt känna min familj innan jag kom dit- vilket jag tyckte var otroligt skönt. Det blev väldigt avslappnat från start och i princip aldrig stelt. Åh, första mötet var så häftigt. Jag kommer fortfarande ihåg precis hur det kändes och vad vi sa; jag var så sjukt trött men försökte ändå visa min bästa sida och log jättemycket haha. Absolut, klart att jag var nervös! Det är en del av upplevelsen, vem är inte nervös om man flyttar till en ny kontinent helt själv? Men jag var så fokuserad på andra saker att jag nästan glömde bort att tänka på att vara nervös- lite konstigt men så var det. Bilresan hem från flygplatsen pratade dem för fullt och gjorde stämningen bara rolig och inbjudande.
 
Jag kom hit sent på kvällen så jag däckade bokstavligen i sängen precis när jag kom hem, så första middagen blev dagen efter. Och bara för att förtydliga, kan inte prata för hur det kommer bli för kommande utbytesstudenter- allas upplevelser är unika :) Men jag vill mer än gärna berätta om min! Jag har nog världens mest "easy going" familj så första middagarna var bara roliga, de pratade hur mycket som helst och ställde massa frågor, gjorde så jag kände mig hemma helt enkelt :) I början kändes det såklart lite konstigt att gå in i köket och ta något att äta, det var ju liksom inte min mat. Det tar ett tag innan du faktiskt känner dig "hemma" på riktigt, det tog kanske några veckor/månad för mig! 
 
Åh, nu när jag börjar skriva om det här vill jag verkligen bara gå tillbaka till de första veckorna här i Nebraska och uppleva allt igen. Vill uppleva "första intrycket" igen och alla tankar jag hade i mitt huvud. Lycko ost er alla kommande utbytisar som har allt ert roliga framför er :) Ibland önskar jag verkligen att man kan spola tillbaka tiden.
 

Kommentarer
Postat av: Maja Persson

Lånade bilden ovan av dig :) tyckte budskapet var så bra hoppas det var okej

Svar: inga problem! :)
tyra drakenberg

2014-07-02 @ 23:06:44

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0