The Exchange Student Challenge

Vilket land ska du till?

USA 

Vilken organisation reser du med?

YFU, Youth For Understanding. 

Hur/var skulle du helst vilja bli placerad?

Jag hade inga som helst krav på var jag skulle bli placerad, absolut inga. Bara de matchade mig med en familj som passade mig tycker jag ärligt talat att stället inte spelar så stor roll.  

Har du fått familj eller gjort stat / region-val?

Jaa jag fick familj i februari. Ska, som ni vet, till Nebraaaaskaaa! Oh nej jag gjorde inte delstatsval.  

Kommer du åka på något förberedelseläger?

Jaa, YFU anordnar ett läger här i Stockholm i början av sommaren!

Vad ser du mest fram emot?

Åhhh, så mycket! Träffa min familj, high school, träffa nya människor, prata engelska hela tiden, inte behöva satsa lika mycket på skolan, klara mig själv, förändringen i allmänhet helt enkelt. 

Vad fruktar du mest?

Att jag inte passar in över huvud taget och blir ensam typ, uuuuww. Och att jag blir tjock. 

Vill du prova någon ny sport?

SÅKLART! Vill pröva på sporter jag inte brukar göra. Såg att min skola satsar mycket på volleyboll, kan ju vara kul att testa det!! DEssutom har ju min familj hästar, så det skulle vara kul att lära sig rida också!

Vad kommer du sakna mest?

Det vet jag ju inte förrän jag är där, men jag skulle kunna gissa att jag kommer sakna svenska mat, svensk kollektivtrafik, min familj och vänner och tryggheten allra mest.  

I USA, kommer du åka på en resa arrangerad av organisationen? 

Ja det tror jag. YFU brukar anordna några resor under året har jag för mig!

Namnge tre platser du vill besöka i ditt land:

Åhh svårt, California, Colorado och Arizona (Grand Canyon). 

Tror du att det kommer att bli ett bra år?

Det är jag nästan övertygad om att det kommer bli, på ett eller annat sätt. Dock vet jag att det nästan aldrig blir som man tänkt sig, så jag vill inte ha för höga förhoppningar. 

 

Bild från Tumblr

Milstolpe

100 dagar. Mindre än 1/3 av ett år. 14 helger. 48 dagar kvar i min kära skola och klass. 52 dagar svenskt sommarlov. 100 dagar till jag sätter mig på flyget till USA. 
 
Jag kommer ihåg för några år sedan när jag började fundera på att åka på ett utbytesår. Jag tänkte alltid "Ähh det är jättelång tid kvar, du behöver inte tänka på det än". Samma tanke hade jag förra året när jag sökte in till YFU "Men det är fortfarande mer än ett år kvar, ingen panik än va". Men nu är det verkligen inte många dagar kvar. 
 
Det är med någon sorts skräckblandad förtjusning som jag tänker på USA. Det har alltid varit och är fortfarande min absolut största dröm och jag är larvigt taggad men nu börjar verkligheten komma ikapp, jag börjar inse hur länge ett år är, att jag kommer vara borta från alla människor som betyder allt för mig. Jag tvekar dock inte en sekund, det här kommer bli fett!!!
 
Okej, 100 dagar kvar- LET THE COUNTDOWN BEGIN (...okej jag har räknat ner dagar ett bra tag redan hehe)
 
Nått som är säkert är att jag kommer sakna den här flickan något överjävligt. 
 

Who are you? -Maybe it's time to find out

 

handbok och ännu lite mer tagg

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Idag när jag kom hem från skolan låg det ett brev i brevlådan från YFU. Även fast jag fått min famijl är jag lika taggad varje gång jag hör något från dem, så jag sprang bokstavligen in och öppnade det. I brevet fanns det info om förberedelselägret och en handbok för oss utbytesstudenter! Där står det allt som är bra att veta om utbytesåret; om värdfamiljen, regler, förväntningar, skolan, råd, tips och hundra saker till. Såklart läste jag hela på en gång, riktigt bra saker stod där minsann. 
 
I handboken stod det väldigt tydligt att de flesta utbytesstudenter får sina familjer i juni någon gång och att det inte är garanterat att man får syskon osv. och det känns så otroligt-mega-super skönt att jag redan har min familj och ett syskon. Väntan på famillj var i och för sig inte helt fel, jag gillade att inte veta. Men jag vet hellre än att vara helt ovetande ända till i sommar!  Det fanns för övrigt en packlista i handboken och heeeeeeey vad jag kommer kaosa med min packning. Men det tar vi i ett annat inlägg känner jag. 
 
Ska skicka in mitt avresedatum till YFU snart så de vet när jag anländer till Nebraska och när jag mellanlandar osv. Visum är det också snart dags att fixa, men YFU kommer kontakta mig för vidare info om det. 
 
108 dagar kvar nu!
 
 

nu är det riktigt på riktigt....

....för flygbiljetterna är nu bokade. Waaahh! Nu kan jag räkna ner veckor, dagar, timmar och till och med minuter innan jag befinner mig på Arlanda för att åka till USA. Jag vet när jag lämnar Sverige, när jag mellanlandar i Chicago och när jag anländer och kommer träffa min värdfamilj för första gången i Nebraska. 2 augusti, då smäller det. Det här är sjukt. Flygresan tar lite mindre än 14 timmar men jag befinner mig bara i luften i 10 och en halv, vilken är väldigt skönt! (kommer dock tappa bort mig på flygplatsen i Chicago lätt, den är gig-ant-isk)
 
Eftersom jag börjar high school 14 augusti så ville min värdfamilj att jag skulle komma dit någon/några veckor tidigare för att komma in i vardagen lite innan allt sätter igång på riktigt. Mitt svenska sommarlov blir därför i år lite kortare, men det är så värt. (y) 
 
Klockan kommer vara sju på kvällen när jag anländer till Nebraska och till min värdfamilj. Det är svårt att förklara hur extremt taggad jag är på att träffa dem just nu. Eftersom jag fick min famij så tidigt har jag haft gott om tid att längta sönder mig och den längtan går inte direkt över.
 
The Jacobson Family, I am coming!

Glad senior

Vad man hamnar i för årskurs i USA beror på väldigt många saker. Vilken organisation man åker med, vad skolan vanligtvis brukar placera sina utbytesstudenter som och om du är född tidigt eller sent på året då USA delar upp sina årskurser beroende på om man är född före eller efter skolstarten. Jag var jättenyfiken över vad jag skulle bli så jag mailade min värdmamma och hon sa att jag skulle bli en SENIOR, score.
 
För er som inte är så insatta i allt det där så är senior sistaårselever, är alltså äldst och är de som tar graduation i slutet av skolåret, hur kul?!?!?!?!! Dock var jag inte säker på om jag fick ta graduation tillsammans med alla andra i och med att jag är utbytesstudent och bara har gått i skolan i ett läsår. Så jag frågade min värdmamma och hon sa att både min skola och YFU tyckte att det var mer än okej att jag deltog i the graduation cermony.
 
Så, ni läser från och med nu Tyra (uttala med riktig amerikansk accent, taajraa) the Seniors utbytesblogg, hur känns det? Ganska awesome antar jag. 
 
"After the cermony we can have a graduation party for you" sa min host mum i slutet av det mailet. Wiiiieee!! 
 
.....har jag sagt att jag är taggad? x)

RSS 2.0